Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA DETEKTIVROMANER. 319
är väl det faktum, som först fångar uppmärksamheten, att bäraren av det i
vidaste kretsar populära namnet Edgar Wallace hastigt och oförmodat ryckts bort
av döden. Ett halvtjog nya volymer från hans hand vittna i lika mån om hans
produktivitet och hans popularitet. Wallace lär ha givit åtminstone en läsvärd
skildring av Chicagos förbrytarvärld, men denna återfinnes icke bland de nu
till svenska överflyttade volymerna, vilka samtliga stå på den fabriksmässiga
produktionens nivå och mycket väl kunna undvaras i biblioteken. Endast en av
dem, Kommissarie Sanders (Schildt 1930, 3: 75) är till arten skild från de
andra. Den tillhör en serie Afrikaskildringar i vilka förf. från sina
erfarenheter bland Sydafrikas infödingar hämtat motiv till sina noveller. Tyvärr är
det nog föga hopp att den svenska bokmarknaden icke längre skall riktas med
alster av hans penna, då förteckningen på böcker av honom i den senast
utkomna engelska femårskatalogen upptar inte mindre än tio spalter och det alltså
fortfarande finnes rikt material att hämta av.
En annan av de mest gångbara författarna, Cyril McNeile eller Sapper har
också denna gång gått utanför sina vanliga råmärken. Hans Ödets finger
(Beckman 1932, 4: 75, inb. 6: —) är en serie små noveller från mer eller mindre
äventyrliga kretsar, där innehållet är anekdotiskt med en i regel skarpt
tillspetsad poäng som avslutning. Däremot är han mera sig själv i Fasornas ö
(Beckman 1931, 4: 75, inb. 6: —), vars titel synnerligen träffande änger den ruskiga
arten, av de upplevelser hans hjältar ha på en tropisk ö utanför Sydamerikas
kust, och som redan den bör utgöra en varning för eventuella spekulanter.
I stort sett måste nog annars erkännas, att de romaner, som ej äro blott
svaga utan positivt olämpliga höra till undantagen från den nuvarande nivån.
Ett .sådant är dock Pamela Wynnes Hemliga makter (A. B. 1931, 5: 75). De
däri inblandade ingredienserna av österländsk mystik, hypnotism och dylikt
betyda inte så mycket, men författaren utmålar sexuella och sadistiska scener med
en förkärlek, som icke förtjänar någon uppmuntran. Däremot är C. Thurley
Stonehams Mannen med vildsvinsmasken (Ch. 1931, 3:—) trots sin titel och
sin omslagsteckning mera grotesk och smaklös än på något sätt farlig.
Vid årets bokparad mötes ögat emellertid av en stamtrupp, som man alltid
Tryggt kan lita på. Främst kan nämnas S. S. van Dine, ehuru hans hjälte
Philo Vance kanske inte gärna själv vill ställa in sig i ordnade led. Han hör
till dem som verkat föredömligt i fråga om krav på noggrannhet och exakthet
i uppställandet och lösningen av problemen; bL a. har han mera konsekvent än
någon annan förut använt sig av planritningar över mordplatsen.
Skarabémy-steriet (Schildt 1931, 5: 75) bygger visserligen inte på fullt så märkliga
uppslag som de tidigare Översatta arbetena, och Philo Vance frestar vårt tålamod
genom att till sina övriga fullkomligheter lägga en hittills obekant förtrogenhet
med det egyptiska språket, men trots allt fängslar författaren alltid. Det är
blott skada att av hans ännu ej översatta arbeten ett, The bishop murder case,
bygger på en vits, som gör en överflyttning till svenska nästan omöjlig. Eljest
är en fortsättning av serien välkommen.
F. Wills Croft hör också till de författare, som man tryggt kan lita på; det
är alltid gediget arbete han lämnar ut. Som en tjuv om natten (Sk. 1932,
4: 75) har därtill att visa nya och friska uppslag, som medföra en glädjande
variation i författarens alstring, medan Mysteriet i Engelska kanalen (Sk. 1931,
4: 75) med dess i intrigen inflätade tekniska detaljer är närmare besläktad med
sina föregångare. Till de välkända namnen höra också A. Fielding, vars
Mordet på Nook (A. B. 1932, 3: 75) följer de stora konstsamlarnas vägar att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
