Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Henning Wieslander: Folkbiblioteken i England efter 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKBIBLIOTEKEN I ENGLAND EFTER 1927.
IO9
upphävande av »the penny rate limit», haft en gynnsam inverkan även på det
interna biblioteksarbetet, och dit räknar han då ej endast rationellare metoder på en
mängd olika områden utan även förbättrade lokaler, vackrare inredning och först och
främst rikare boktillgång, varvid böckernas yttre utseende icke får glömmas.
Allmänheten uppskattar eller bör läras uppskatta böcker i gott skick och med en
lockande utstyrsel. På grund av de ökade bokbestånd, som i och med förbättrade
ekonomiska förhållanden kunde anskaffas, blev det nödvändigt, att en mängd böcker,
mer eller mindre »out of date», överfördes till bokmagasinen eller i värsta fall
utrangerades. Detta hade en utmärkt inverkan på de öppna hyllornas bokbestånd,
som därigenom vunnit både med hänsyn till utseende och innehåll och alltså ur alla
synpunkter blivit mera lockande för publiken. Systemet att locka publik genom
tillfälliga utställningar av olika slag betraktar förf. med någon skepsis, även om
sådana naturligtvis, förståndigt utnyttjade, kunna vara av en viss stimulerande
betydelse. »Men», säger han, »det är föga glädje med klassifikation, katalogisering och
systematisk biblioteksordning, om allt för många böcker plockas ut från sina
platser för att av någon anledning ställas ut på speciella hyllor», en synpunkt som kan
vara vard att tänka på.
Den livliga utveckling av folkbiblioteken efter de båda märkesåren 1919 och
1927 motverkades i någon mån av de ekonomiska krisåren omkr. 1930. De engelska
biblioteken tyckas emellertid i allmänhet vid krisens början ha vuxit sig ganska
starka, och förf. pekar endast på en lycklig inverkan av krisen. Han menar — och
säkerligen med en viss rätt — att den ökade läslusten och de minskade inköpen
tvingat biblioteken till ett rationellare utnyttjande av boktillgångarna än förut. »Mera
uppmärksamhet har riktats på individens behov och mindre på det automatiska och
opersonliga rutinarbetet. Särskilda rådgivare (readers’ advisers) ha ställts till
allmänhetens förfogande, för att rätt man skall få rätt bok.»
När alla dessa framgångar läggas samman, måste man imponeras av den hastiga
utveckling, som det engelska folkbiblioteksväsendet genomgått under det senaste
decenniet. »Det är inte för mycket att påstå, att folkbiblioteken i ’The United
Kingdom’ numera i fråga om resurser, entusiasm och allmän betydelse i samhället
tala att jämföras med biblioteken i vilket annat land som helst och i själva verket
överträffa de allra flesta.»
Även bibliotekens samorganisation och personalfrågor beröras därefter något i
det uttömmande föredraget. Som bekant äro de engelska biblioteken och deras
per-sonaler sammanslutna i The Library Association. Även denna förening har
undergått en betydande utveckling under de senaste åren. 1927 hade förbundet 832
medlemmar, huvudsakligen från städernas bibliotek, och saknade lämpliga lokaler. 1934
hade medlemsantalet ökats till 4,620 från alla slag av bibliotek, från de största till
de minsta, och dessutom förfogar föreningen nu över moderna lokaler i samma
komplex som National Central Library. Den utbildningsverksamhet, som förbundet
utövar genom sin till universitetet i London förlagda »School of Librarianship», har
visserligen pågått ända sedan 1919, men dess verksamhet har på grund av
bibliotekens ökade behov av personal under de senare åren varit livaktigare än någonsin.
Biblioteksskolans verksamhet har haft till följd att personalen vid åtminstone de
större engelska folkbiblioteken numera står på en betydligt högre nivå än tidigare,
både beträffande kvalifikationer och löner, över 70 % av biblioteken kräva nu av
sina anställda samma examina, som berättiga till inskrivning vid universiteten.
Som en egendomlighet påpekar slutligen Mr Stewart, ej utan ett visst
beklagande, att flera av de verkligt betydelsefulla reformerna, såsom skapandet av
grevskapsbibliotek, organiserandet av samarbetet genom »regional library schemes» samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
