Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Hjelmqvist: Biblioteken och hembygdslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
BENGT HJELMQVIST.
naturen i analogi med r som beteckning för referenslitteratur. Systemet tillåter
emellertid inte en placering efter ort i första hand och medger inte tillbörlig hänsyn
till de lokala förhållandena på orten. Det är på en gång för vidlyftigt och för
snävt. Det behövs ett smidigare och mera efter hembygdslitteraturens särart lämpat
system.
Å andra sidan bör man såvitt möjligt hålla sig inom ramen för vårt vanliga
klassifikationssystem redan av det skälet, att katalogkorten, även om
hembygdssamlingen har eget rum och egen katalog, måste ingå också i den allmänna
katalogen — man kan inte förutsätta, att låntagarna genomgående av sig själva skola
kunna bedöma, om ett arbete skall sökas i hembygdssamlingen eller ej. Det
naturligaste är måhända en anknytning till klassifikationssystemets
geografiskt-topogra-fiska avdelning. En östgötasamling skulle alltså placeras under avdelningen Ncö.
Finner man det obekvämt att släpa m,ed alla tre bokstäverna, kan man bilda en
särskild huvudavdelning för hembygdslitteraturen och kalla den Z. Antalet
underavdelningar finge fastställas från fall till fall: existerade en tryckt bibliografi över
länets eller landskapets topografiska litteratur, kunde det mången gång vara
lämpligt att följa dennas uppställning. Med begagnande av alfabetets samtliga bokstäver
skulle 28 underavdelningar kunna åstadkommas; av dessa borde häradena få en
gemensam, städerna och andra samhällen med omfattande topografisk litteratur var
sin och övriga orter likaledes en gemensam, liksom avdelningen för häradena ordnad
ortsalfabetiskt. »Stadsavdelningarna» skulle sedan ytterligare uppdelas efter ämne.
Med det skisserade systemet vill jag inte ha sagt, att inte andra lösningar av
klassificeringsproblemet äro tänkbara och möjliga. För en urklippssamling kan
sålunda en uppställning efter ämnesord vara den lämpligaste utvägen. Aitt genomföra
en sådan för hela hembygdssamlingen skulle däremot strida väl mycket mot eljest
hos oss tillämpade principer. Det skulle vara önskvärt, om den kommande
diskussionen kunde belysa frågan ytterligare med stod av de erfarenheter, som vunnits
inom olika bibliotek. Det ligger i öppen dag, att ett till sina grunder enhetligt
klassifikationsschema skulle innebära stora fördelar; någon uniformitet i detaljer
bör däremot, som jag redan antytt, knappast ens eftersträvas.
Hembygdssamlingen avviker från bibliotekets övriga bokbestånd inte bara genom
sin bibliofila karaktär utan också genom sin yttre form. En förhållandevis mycket
stor procent av hembygdslitteraturen utgöres av broschyrer, av småtryck, särtryck
och urklipp. Hur dessa lämpligast skola förvaras, är ytterst en ekonomisk fråga.
Har man god råd, bör man stoppa varje skrift i sitt särskilda kuvert eller sin
särskilda påse, som samtidigt kan tjänstgöra som datumblad, och sedan samla kuverten
eller påsarna i dammfria kapslar eller vanliga kartotekskåp. Har man mindre god
råd, kan man nöja sig med enklare bindkapslar och i många fall avstå från
kuverten. Vid utlåning böra i så fall lösa skyddspärmar komma till användning.
Ett särskilt problem erbjuder förvaringen av kartorna. Idealet är skåp med
utdragbara hyllor, som tillåta att kartbladen förvaras utbredda. En prisbillig men
ändå mycket användbar modell emanerar från Eskilstuna — den är gjord av
plywood, som överklätts med klot.
Bibliotekets uppgift är inte bara att vårda och på begäran tillhandahålla
hembygdslitteraturen. Det måste också propagera för den. Jag har redan antytt, att
hembygdsrummet är ett mycket viktigt led i en sådan propaganda. Andra
möjligheter erbjuda vandringsbibliotek, sammansatta av hembygdslitteratur, och
utställningar i anslutning till lokala evenemang. En sådan propaganda är inte minst i
bibliotekets eget intresse. Hembygdsstudierna äro kanske mer än andra studier
ägnade att väcka det begär efter mera vetande, som är förutsättningen för all bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
