Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Berggren, Elisabeth. Skolan och folkbiblioteket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 ELISABETH BERGGREN.
Charlotta Nordenflychts och Kellgrens arbeten i äldsta upplagor. Phosphoros och
Poetisk kalender bringa i åtanke det tidiga adertonhundratalets litteraturfejder,
Aftonbladet de politiska, under det att ur annan synpunkt t. ex. Malmströms teckningar
till Frithiofs saga och Edelfelts teckningar till Fänrik Ståls sägner leda över till en
senare tids bokkonst. — Dessa demionstrationer kunna ju varieras alltefter bibliotekets
råd och lägenhet och efter skolans speciella önskemål. Elevernas intresse är givet.
Innan skoltidens slut kan det finnas ännu en lämplig anledning att skicka upp
barnen klassvis. Så t. ex. har pä ett bibliotek just för de avgående eleverna ordnats
med föredrag om »Yrkesval», något som varit mycket uppskattat. Utom den
direkta hänvisningen till de sista handledningarna pä detta speciella område har det här
varit ett osökt tillfälle att framhålla bibliotekets stora betydelse just för dem, som
anse sin teoretiska utbildning avslutad i och med skolan. Och här kan dä starkt
inpräntas, hur biblioteket just vill ta vid, där skolan slutar, och hur biblioteket
alltid står öppet för alla.
Det är sålunda en hel del, som kan göras för att fä fastare samarbete mellan
skola och bibliotek. Men det fordras oundgängligen, att tid anslås från skolans sida.
Biblioteket är alltid redo. — För att rekapitulera: först och främst bör på ett tidigt
stadium barnen klassvis få undervisning i bibliotekskunskap uppe på folkbiblioteket.
Därefter bör någon gång vid tillfälle någon uppsatsskrivning kunna förläggas till
bibliotekets läsrum med användande av dess uppslagsböcker. För högre klasser kan
vid olika tillfällen i anslutning till kursen i litteraturhistoria ordnas
bokdemonstrationer av en eller annan art pä biblioteket. Och slutligen böra eleverna, innan skolan
släpper sitt tag om dem, klassvis få komma upp på biblioteket för att fä ett
ytterligare påpekande av, att fast deras egentliga skoltid är slut, sä står biblioteket alltid
öppet för dem i fortsättningen. Detta kan ju göras i olika form men lämpar sig
kanske särskilt väl i anslutning till ett föredrag om yrkesval.
Vad de yngre eleverna beträffar, vet man ganska bra, vad de själva tycka, då de
i en del fall efteråt fått skriva uppsatser om sitt besök på biblioteket. Här nedan
följer några utdrag. Först och främst säga de uttryckligen ifrån, att det varit
oerhört intressant, och att det var mycket nytt de fått lära sig på några korta timmar,
tydligen alltför knappt tillmätta också i deras tycke. Tiden flyger i väg för dem.
En säger: »Frågorna vore inte heller så svära. Till all olycka gick tiden sä
gränslöst fort. Det var nu tid för oss att gå till skolan och börja nästa lektion. Roligt
hade det i alla fall varit.» En annan skriver: »Sedan vi svarat på alla frågor, hade
klockan blivit halv två. Då måste vi skynda oss till skolan. Vi tyckte att det varit
ett par intressanta timmar.» Och en tredje efter ett förmiddagsbesök: »Då vi
höllo pä att skriva svar på alla frågor, gick tiden sä fort, att de tvä timmarna snart
voro slut, och vi måste gå hem till frukost. Vi tyckte nog allesammans, att det var
mycket intressant, som vi fått reda pä om biblioteken.» En del fästa sig mer vid den
»inblick i biblioteksväsendet» de fått med historik och m’ed skillnaden mellan
vetenskapliga bibliotek och folkbibliotek. Andra fästa sig mer vid den yttre
organisationen med olika avdelningar, med uppdelning på expedition och läsrum: »En del
bibliotek ha även mindre studierum för personer, som ägna sig åt studier och därför
behöva en ensam läsplats.» En säger: »För icke så länge sedan fanns det en katalog,
där alla böcker vore uppskrivna. Det var ju inte något tokigt med det, men alla
böcker hade sitt särskilda nummer, sä att folk, som ville låna böcker, bara fick titta
i katalogen och sedan begära det numret. Nu för tiden får den, som vill låna böcker
själv i bokhyllorna leta ut den bok han vill ha.»
Här nedan följer en uppsats, som visar vad en trettonäring fått ut av själva
bokundervisningen efter sitt första besök:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
