Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ahlén, E. Folkskolebibliotek och folkbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLEBIBLIOTEK OCH FOLKBIBLIOTEK. 183
feldt till biblioteket. Han hade just under dagen lyft sitt understöd, som delvis
använts till ett avkopplande rus. Bredbent och fjärrskådande stirrade han mot
hyllraderna, och sä kom det så småningom: »Bibliotekarien har väl inte någon
bok om livet efter detta?» Det hela verkade komiskt. Men det var väl ändå
något mera än så. Ja visst får man ofta upplevelser, som kommer en att
känna, att biblioteket spelar en roll i människornas liv, och att man själv ibland
har en uppgift att fylla vid lånedisken. Och man är glad för alla som kommer —
också för flanörerna, som irrar planlöst mellan signaturerna. Men man saknar alla
de många, om vilka boken helt eller delvis släppt sitt grepp.
Frågan om förhållandet mellan folkskolebiblioteken och folkbiblioteken är väl
delvis frågan om, hur den läslust och den bokglädje som otvivelaktigt finns från
början skall kunna stärkas, få en rätt inriktning och sedan hällas vid makt genom
åren. Ar detta möjligt? Frågan är befogad. Får barnaårens levande
bokintresse sin förklaring endast av de första årens hunger efter allt nytt och spännande
under de år, man upptäcker den elementära världen, och skall också läslusten som
allt annat med naturnödvändghet avta i intensitet med åren, intresset för de andliga
värden som böckerna ha att förmedla slappna, och skall de många som oftast sker
framsläpa sitt liv i intresselöst och grått söcken, stimulerat på billigaste sätt. Jag
tror att man inte behöver ta en anmärkning för verklighetsfrämmande optimism
sä allvarligt om man hävdar, att sä icke behöver vara. Lågan kan hållas
brinnande. Men hur?
Hjalmar Berg säger i en uppsats om erfarenheterna från sin skoltid:
»Böckerna blev för oss kära vänner. Personligen fick jag härigenom tidigt ett starkt
intryck av värdet och betydelsen av god barn- och ungdomslitteratur.» Det är med
sådana erfarenheter varje pojke och flicka skall lämna sin skola, om kärleken till
boken skall komma att vidmakthållas under senare år, och om läsintresset skall
komma att inriktas på det värdefulla och inte på Kalle Anka och andra sä
populära umgängesvänner för barn och äldre. Och en sådan kärlek kan inte vidmakthållas
genom mycket resonerande om böcker och än aldrig så välgrundade
rekommendationer av läsvärd litteratur utan endast genom den starka upplevelse, som
läsning eller åhörande av de verkligt goda böckerna kan ge. Får man fatt på den
rätta boken, är det ingen svårighet att få de annars så oroliga och fingrande
barnen att sitta djupt försjunkna i bokens värld, och när klockan ringer, kommer
signalen närmast som en obehaglig överraskning. Får man inte den rätta boken
i sina händer lämnas snart besked om den saken, och man vet när det är tid att
lägga boken åt sidan och sedan vänta med att ta fram den igen.
Personligen har jag numera sedan några är en sådan »rolig» bok stående i
klassbibliotekshyllan, och det blir alltid både syn- och hörbar förtjusning bland
barnen, när jag visar tecken till att ta fram den. En flicka skrev i en uppsats, där
hon avslöjade sina framtidsplaner: »När jag blir stor, skall jag bli författarinna
och skriva så roliga böcker som Singoalla och de andra vi läst.» Ja, den planen
får hon säkert skrinlägga, och själv är jag nöjd om hon vill fortsätta att läsa dem.
Vid utlåningen i klassbiblioteket märker man ofta hur liten anklang de böcker
vi vill beteckna som nyttiga väcker, och hur nästan motvilligt man lånar dem i brist
på annat. En särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de böcker, som länge får
stå orörda i hyllan. Ett ex. Hjalmar Bergs bok. Fredlig bragd, hör icke till de
böcker, där titel och utstyrsel är så särskilt lockande. I samband med telegrafen
brukar jag läsa det avsnitt, som behandlar de äventyrliga kabelläggningarna. Jag
brukar också ordna det så, att rastklockan ringer vid något av de första
spännande kabelbrotten. Jag beklagar naturligtvis, att jag inte hann läsa hela kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
