Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ahlén, E. Folkskolebibliotek och folkbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I §4 EINAR ÅHLÉN.
och undrar sedan, om någon vill låna boken för att läsa fortsättningen hemma. Då
vore det bra, om man hade många exemplar av boken. Sä kan man vid
undervisningen i schemats olika ämnen fästa uppmärksamheten på och intresset för de
böcker, som råkat ut för barnens ytliga underskattning. Jag har här kommit in
pä rent metodiska spörsmål, som egentligen ligger utanför ämnet. Men jag har
gjort det därför, att det enligt min mening är av vikt att slå fast, att det största
ansvaret för barnens fostran till sanna bokvänner måste komma att ligga pä skolan
och lärarna. Och denna strävan måste ingå som en organisk del i skolans
fost-ringsarbete över huvud. I själva verket finns det inget isolerat ämne som heter
bokkunskap. Varje bok man vill låta barnen bli bekanta med skall presenteras
både till sitt yttre och till innehållet vid den tidpunkt, då den har en uppgift att
fylla i undervisningen.
Det får inte gå med den väckta studiehågen, som det ofta går med
räkne-och skrivfärdigheten. Den är störst vid avgången frän folkskolan för att sedan
avta mer och mer i brist på träning. En av .skolans allra viktigaste uppgifter är
att visa vägen till folkbibliotekens bokskatter. Det är mycket man väntar av våra
dagars folkskola och stora arbetsuppgifter man lägger på den. Men hur mycket
av allt detta andra skulle icke skolan samtidigt ha gett, om den förmått väcka
de ungas håg för fortsatt frivilligt studiearbete, och om den kunnat ge den
orientering bland böckerna, som är ett ofrånkomligt villkor för ett rätt utnyttjande av
bibliotekens bokskatter.
Jag fick en gång en pojke, som tillbringat 3 mer eller mindre misslyckade år
i en modern experimentskola, till min klass. Han hade inte ett vanligt betyg med
sig utan i stället ett flersidigt allmänt omdöme om sin läggning och om sina
studieresultat. Där lästes bl. a. att han deltagit i undervisning i flöjtspelning, men att
han delvis misslyckats, därför att hans små händer och fingrar inte räckte till för
att täcka flöjthålen. Ja, stackars pojke. Handen på hjärtat! Bedriver inte vi
ibland undervisningen på samma sätt? Är det inte så, att vi även i folkskolan
tvingas att syssla med saker och pracka pä barnen kunskaper, som har föga
aktualitet för dem och som de har ingen eller ringa möjlighet att tillgodogöra sig. Vi
inärker bäst pä oss själva, hur mycket mer varaktig behållning vi har av det vi
läser in i samband med lösandet av vardagens och arbetets problem. Och vi
märker också fuller väl hur lätt det är att glömma. De färdigheter vi grundligt tränat
in däremot, de överger oss inte så snabbt. Det är bra, om man vet vad man
behöver veta. Men det är oftast fullt tillräckligt, »om man vet, var man kan få veta,
vad man vill och behöver veta». Och därom är man väl tämligen ense i våra
dagar, att den tid som används på att träna upp den färdigheten är väl använd.
Undervisningen i bokkunskap bör också innehålla ett moment av propaganda för
folkbiblioteket. Okunnigheten om de allmänna biblioteken, var de finnas och
villkoren för länerätt o. s. v. är stor, och kunde folkbiblioteket få lärarnas hjälp i sin
propagandaverksamhet, vore mycket vunnet.
Helst bör barnen emellertid redan under skoltiden få verklig kontakt med
folkbiblioteken och inte bara en flyktig sådan, som kan bestå i ett eller ett par
studiebesök. Det blir i själva verket betydelsefulla organisatoriska problem man
kommer in pä, om man nöjaktigt vill lösa frågan om hur samarbetet — eller om
man så vill — arbetsfördelningen mellan de båda bibliotekstyperna skall ske. Det
fanns en tid, då olika bibliotek säg på varandras verksamhet med samma ögon som
specerihandlare Herman Karlsson ser på Konsum, och då det inte ens var möjligt
att spänna en suckarnas bro mellan parterna. Denna tid är kanske inte helt
överstånden. Men samarbete mellan olika bibliotek och rationalisering av verksamhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
