Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Åhlin, H. Några ord om förhållandet mellan läroverks- och stadsbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275 några ord om läroverks- och stadsbibliotek.
län ur en sådan deposition. Ett annat villkor, som läroverket kan uppställa, vore,
att depositionen skall hållas tillsammans. Vid undertecknads läroverk finnes en
stor del av Hans Järtas och hans sons, Thomas Järtas böcker. Samlad ger denna
donation en mycket god bild av den förres intressen under olika tider, men
kringspridd i ett stadsbibliotek skulle den sä gott som förlora sitt värde.
Man frågar sig ovillkorligen, varför statsutskottet kommit på idén med utbyte
av böcker, då det ligger sä mycket närmare till hands, om ett läroverk vill bli av
med sina gamla böcker och fä nyare i stället och stadsbiblioteken gärna vill ha
dessa gamla böcker, att det senare köper dem av läroverket. Naturligtvis måste
därvid en sakkunnig värdermg äga rum, men en sädan måste också ske i händelse av
byte. En »liber rarissimus» får naturligtvis ej gä i utbyte mot några kilo
barnböcker eller populära småskrifter, som man vet bli alldeles värdelösa efter några år.
Det går Jiaturligtvis inte heller för sig, att en tillfälligt fungerande bibliotekarie
eller ett kollegium, som ej ha riktiga begrepp om de äldre böckernas värde, gör
för skolan kanske högst dåliga affärer. Försäljning är ur alla synpunkter vida att
föredraga framför byte. Det är klart, att om läroverken skola få nya böcker i
stället för gamla, vilja de också ha nya exemplar; man kan ej anständigtvis för
värdefulla böcker erbjuda pä stadsbiblioteken mer eller mindre begagnade och därför mer
eller mindre slitna eller smutsade böcker. Men om i alla fall nya böcker skola
köpas, kan man verkligen icke förstå, varför icke läroverken själva skulle kunna
verkställa köpen för de pengar, som kunna inflyta vid försäljning av läroverkens gamla
böcker. Lärare och läroverksbibliotekarier veta ju bäst, vad som behöves för den
ungdom, som de ha hand om, vad som pä ett lämpligt sätt kompletterar
lärokurserna o. s. v. Försäljning av ett biblioteks böcker förutsätter emellertid, att man har
rätt att göra sädan, men skulle det hävdas, att läroverken hava rätt att byta bort
dem, så hava de naturligtvis också rätt att sälja dem och hava dä skyldighet att se
till, att de fä så bra betalt som möjligt. Dä nu statsutskottet icke har talat om
försäljning till stadsbiblioteken och den saken således icke har något aktualitetens
intresse, har jag i det följande hållit mig endast till tanken pä ett byte mellan de två
slagen av bibliotek.
Ett utbyte av böcker måste leda till en obehaglig dragkamp och kanske till att
den ena parten, den minst energiska, gör en dålig affär. För min del anser jag, att
man i stället bör laga, att det blir ett verkligt samarbete mellan stadsbiblioteken och
skolorna. Pä de flesta häll torde det vara lätt att arrangera samarbete mellan
stads-och läroverksbiblioteken. Det har knappast hänt, att en person, som på
stadsbiblioteket i undertecknads stad sökt en bok, som ej fanns där men som kunde erhållas
frän läroverket, behövt vänta mer än en dag. Det finns ju telefon i vära dagar.
Förhållandena kunna visserligen vara mycket olika på skilda orter, men om endast
vederbörande bibliotekarier komma till tals med varandra, kunna de lätt ordna
sädana ting, så vida icke endera eller båda äro osedvanligt otjänstaktiga, byråkratiska
eller opraktiska. För att de båda parterna skola påminnas om att de böra
samarbeta och stå i kontakt med varandra, borde läroverksbibliotekarierna kallas till de s. k.
gemensamma bibliotekariesammanträdena och vara skyldiga att infinna sig till dessa
pä samma sätt som andra bibliotekarier. Det måste väl medgivas, att det i regeln
är mera skäl, att läroverksbibliotekarien är med pä ett sådant sammanträde än den,
som förestår ett litet föreningsbibliotek, som består av några hyllmeter romaner.
Även folkskolans bibliotek böra representeras. Om man läser exempelvis
bibliotekarien Kurt Boehmes artikel »Stadsbiblioteken och de studieintresserade» i
Biblioteksbladet 1936 sid. 293, får man ett mycket starkt intryck av att det är mycket,
som behöver diskuteras angående förhållandet mellan skol- och stadsbibliotek. Hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
