Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Wiberg, H. Vasa läsesällskap och första bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 vasa läsesällskap och första bibliotek.
fär jag härigenom på Läse-Sällskapets wägnar allerödmjukast anmäla berörde toättning, med
anhållan att i händelse Herr Hof Cantzleren och Commendeuren finner densamma kunna ställas under
den i Högstnämnde Instruction föreskrifne tilsyn, Herr Hof Cantzleren och Commendeuren då täcktes
meddela Höggunstigt tilständ til des bibehållande och fortsättande.
Av skrivelsen framgår som synes, att lånbiblioteket i Vasa tillkommit redan
1794 och att det sålmida var betydligt äldre än Åbo läsesällskap. Intressant är
också att konstatera, huru rörelsen även här liksom på så många andra häll
tenderade att utvidga sig till att omfatta boklån också ät andra än till sällskapets egna
ledamöter, d. v. s. biblioteket tenderade att bli ett för alla tillgängligt stadsbibliotek.
Langensteins skrivelse remitterades av hovkanslersämbetet till kungl.
bibliotekarien Pehr Malmström för yttrande, och redan den 6 aug. var denne färdig med sitt
»Ödmjukaste Memorial» i ärendet.^ Han yttrade däri, att han intet hade att erinra
mot ett bifall till läsesällskapets anhållan, helst som där i staden icke funnes någon
bokhandlare, vilken eljest enligt författningarna borde ha företrädesrätt till
biblio-teksinrättnmgen. Malmström ansåg nämligen, att biblioteket med hänsyn tagen
till ortens avlägsenhet kunde bliva av mycken nytta. Det skulle därför ha varit
önskligt, att en speciell instruktion kunnat meddelas sällskapet och dess
föreståndare, men då en allmän instruktion för lånbiblioteken i riket snart vore att
förvänta, så kunde man tills vidare nöja sig med att i allmänna ordalag erinra
sökandena om deras skyldighet att iakttaga författningarnas bestämmelser och att insända
förteckning över boksamlingarna, dels i deras för handen varande skick, dels ock i
den män de utvidgades genom anskaffning av ny litteratur.
Sedan detta utlåtande inkommit till hovkanslersämbetet den 7 aug. uppsattes
tillståndsresolutionen, vilken utfärdades den 10 därpå följande. I resolutionen hette
det:
Til bibehållande och fortsättande af det Läse Bibliotheque uti Vasa Stad, om hwars inrättande
flere Militaire och Civile Ämbetsmän sig förenat och hwaruti andre Stadens Inwånare tillåtas emot
lindrig afgift deltaga, hwarig:m det ikläder sig egenskap af Lån bibliotheque, har Tit å Sälskapets
wägnar begärt mit tilständ. Jag lämnar detta så mycket häldre, som jag är lika öfwertygad om
nyttan af en sådan inrättning uti en stad, där ingen bokhandel finnes, och om den warsamhet Sälskapet
i walet af böcker i agttager; men måste likwäl tilfölje af den i almänhet faststälte ordning, begära
ä de böcker, hwaraf Bibliothequet nu består och med hwilka det framdeles kommer at förökas,
fullständiga förteckningar.
Denna i förwäg gifne tillåtelse skall, så snart et reglemente för detta slag inrättningar hunnit
utgå, blifwa i behörig form meddelt.^
Därmed var läsesällskapets fortbestånd säkerställt. Vad som återstod för
sällskapet var blott att inkomma med de begärda bokförteckningarna. Detta skedde
den 27 sept., då Langenstein inkom med de elva kataloger, som utvisade
bibliotekets bokförråd. I den bifogade skrivelsen meddelade han, att en tolfte katalog, som
var under förberedande, skulle insändas, så snart den blivit färdig efter
ankomsten av en bokrekvisition från bokhandlarna i Stockholm. Langenstein meddelade
vidare, att stockholmsbokhandlaren Utter antagits till kommissionär för sällskapet.®
Över de insända bokförteckningarna utarbetade kungl. bibliotekarien
Malmström ett utlåtande, som var daterat den 30 okt. och inkom till hovkanslersämbetet
den i nov. Däri vitsordade han i huvudsak den goda arten av bibliotekets
bokbestånd och hade betänkligheter egentligen blott mot en bok, upptagen såsom nr
163 i katalogen nr 3. Denna bok, vars titel var Gustaf Maurits, sitt Fäderneslands
Förrädare, var enligt Malmströms mening »et werkeligt Pasquill» och borde
därför icke få upptaga någon plats i en boksamling, avsedd för allmänhetens upplys-
Hovkansl. arkiv: Ink. skriv. 1802 nr 57.
2 Resolutionen återges här efter hovkanslersämbetets Expeditioner (koncept) för år 1802 (R. A.).
3 Hovkansl. arkiv: Ink. skriv. 1802 nr 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
