Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7/8 - Holmberg, A. Läroverks- och stadsbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2/0 arne holmberg.
biblioteken emellan. I de svenska vetenskapsliga biblioteken har det alltid varit
praxis, att obehövliga dupletter ävensom sådant tryck, som ej hör till resp.
biblioteks samlingsgebit, såsom gåvor befordras vidare till den systerinstitution, där
ifrågavarande tryck väntas göra mest nytta. Denna princip har av ålder genomförts
utan hänsyn till om båda biblioteken tillhöra staten eller det ena är statligt och
det andra kommunalt eller äges av en akademi eller annat samfund. Det vore
också fullkomligt meningslöst att förfara pä annat sätt: alla offentliga bibliotek
tjäna ju i en eller annan form det allmänna. Man får verkligen hoppas, att
samma synpunkter bli bestämmande även i det framtida förhållandet mellan
läroverks-och stadsbiblioteken. I varje fall kunna läroverksbiblioteken icke rimligtvis driva
några bj^tesaffärer med det officiella tryck, som de till äventyrs erhålla från olika
samfund och institutioner. Vad t. ex. beträffar vetenskapsakademiens skrifter, står
det ju akademien fritt att även skänka ett exemplar till resp. stadsbibliotek, som göra
framställning därom, därest tillgången på exemplar medger det och därest behov av
ännu ett exmplar i samma stad visas föreligga. I dylika fall böra givetvis
läroverks-och stadsbibliotekarien samarbeta och i samförstånd ordna sä, att ifrågavarande
verk hållas tillgängliga på den plats, där de äro lättast åtkomliga för flertalet
intresserade, och icke ifrågasätta, att mycket speciella och följaktligen sällan använda verk
skola finnas på flera ställen än nödvändigt.
En viss konkurrens om sådant vetenskapligt tryck, som kan erhållas gratis från
de utgivande institutionerna, kommer nog att konstateras under den närmaste
framtiden, medan många stadsbibliotek ännu ha stora reservutrymmen, och många
läroverksbibliotek vilja väl i det längsta bevara sin ställning som det vetenskapliga
biblioteket par préférence i sin stad. Men båda parterna skola snart komma underfund
med att samlandet av en stor accession, uttryckt i så och så många hyllmeter årligen,
icke enbart är av godo, när man samtidigt måste göra klart för sig, att en mycket
betydande del av dessa bokmassor sällan eller aldrig efterfrågas. De stora
vetenskapliga biblioteken ha redan en erfarenhet att peka på, som kan ingiva betänkligheter.
Ju större procent av bokbeståndet som kommer att bestå av föråldrade böcker, desto
mindre procent därav som helhet betraktat kommer till användning. Icke desto
mindre bevarar man i dessa bibliotek allt vad som en gång förvärvats, och man har inga
betänkligheter mot att behålla t. ex. ett flertal upplagor av samma verk, även om
blott den nyaste numera har något intresse för vetenskapen. De vetenskapliga
specialbiblioteken samla likaledes även föråldrad litteratur, fast denna på många håll tager
mångdubbelt större utrymme i anspråk än den för modern forskning användbara.
Det skulle ju icke falla någon in att förorda någon gallring bland sådana enhetliga
samlingar, där den äldre litteraturen kan ha betydelse för den som vill forska i resp.
vetenskapsgrenars historia. Men det är uppenbart, att sådana samlingar av
huvudsakligen vetenskapshistoriskt intresse ha sitt berättigande endast på ett mycket
begränsat antal platser i vårt land, d. v. s. i de städer där det finns universitet och
högskolor, och det är av värde att få deras äldre litteratur efter hand kompletterad med
sådan, som på institutioner eller annorstädes tjänat ut och utträngts av modernare,
men det skulle vara meningslöst att upprätta motsvarande depåer av föråldrad
litteratur även i övriga svenska städer. Icke nog med att själva utrymmena draga
betydande utgifter, som de lokala myndigheterna med skäl kunna motsätta sig, om de få
klart för sig hur liten del av vad som för dyra pengar skall härbärgeras, verkligen
kommer till användning. Den tunga massan av dylik död litteratur blir alltid ett
hindrande och fördyrande moment vid det levande bibliotekets utveckling, vid
omflyttningar, vid reformering av katalogisering och uppställning o. s. v. När
reservutrymmena förbrukats, kunna både läroverksbibliotekarien och hans kollega vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
