Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7/8 - Holmberg, A. Läroverks- och stadsbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läroverks- och stadsbibliotek. 2/1
stadsbiblioteket konstatera, att i bådas bibliotek finnes åtskilligt dött material, som
utan minsta olägenhet för lärarna och stadens invånare över huvud kan undvaras.
På de flesta håll skall man nog också finna, att en ganska obetydlig avlastning skulle
vinnas av det ena biblioteket genom att erbjuda överflödig litteratur till det andra.
Åtskilligt av den föråldrade litteraturen skulle säkerligen befinnas representerad i
båda. Det enda rationella blir att företaga en systematisk gallring, som i lika mån
tar sikte på de föråldrade böckernas existensberättigande över huvud som på de
utrymmesbesparingar, vilka kunna vinnas genom uppdragning av rationella gränser
mellan de lokala bibliotekens samlingsuppgifter. Det är naturligtvis med mycket större
betänksamhet en bibliotekschef skulle skrida till gallring bland en samling väl
bibehållna men oanvända böcker, än vid en utgallring av trasiga och smutsiga exemplar
av den flitigt använda populära litteraturen. På många häll vill man nog göra stora
kraftansträngningar för att få till- och nybyggen till stånd för att bevara
samlingarna i orubbat skick, men i det långa loppet kommer man säkerligen ej ifrån tvånget
att företaga gallringar inom åtskilliga bibliotek landet runt. För att lösa den
synnerligen svåra frågan vad som bör utgallras måste man också lösa frågan om vem som
skall utföra gallringen. För att lugna den åhörare, som i likhet med mig själv känner
svåra hämningar vid tanken på att kasta bort böcker, i synnerhet gamla sådana, må
här genast sägas ifrån, att utgallring icke a priori får vara liktydig med makulering.
Böcker, vilkas tillvaro är alldeles meningslös på ett ställe, kunna fylla en lucka på ett
annat, och svårigheten är endast att finna, var detta andra ställe är. Denna svårighet
kan i regel ej lösas av den lokala bibliotekspersonalen, även om den skulle kunna få
disponera sin tid till sådana uppgifter, utan endast av personer, som ha överblick
över samtliga viktigare svenska biblioteks behov och uppgifter. Vissa allmänna
riktlinjer ligga utan vidare klara. Svenskt tryck, som kan förmodas vara saknat i något
av de stora statsbiblioteken, bör erbjudas kungl. biblioteket, universitetsbiblioteken
i Uppsala och Lund och Göteborgs stadsbibliotek i nu nämnd ordning, och svenska
böcker kunna även erbjudas Åbo akademis bibliotek, vilket från rikssvenskt håll bör
på allt sätt omhuldas såsom ett svenskt nationalbibliotek pä utländsk botten.
Svenska böcker, som förekomma i onödigt stort antal exemplar i stadsbiblioteken, skulle
kanske gärna tagas emot av Section Scandinave i Bibliothéque Sainte-Geneviéve i
Paris och andra institutioner i utlandet, som speciellt äro inriktade på samlande av
skandinavisk litteratur. De skulle kanske ha en uppgift att fylla bland den ännu
svensktalande befolkningen i Förenta Staterna. Det tryck, som utgives av samfund
och institutioner, bör återställas till dessa, om de ha intresse att förstärka sina förråd,
och akademiska avhandlingar böra överlämnas till universitets och
högskolebiblioteken i de städer där de varit ventilerade. På motsvarande sätt förfara redan nu de
vetenskapliga biblioteken vid behandling av donationer, och åtgärden kunde nog med
fördel utsträckas även till grannländerna, alldenstund det är bekant, att särskilt
norska akademiska avhandlingar tryckas i ett så ringa antal exemplar, att man nog med
tacksamhet skulle mottaga förstärkning av förråden. Ifall en utgivande institution
förklarar sig ha så mänga lagerexemplar av sina egna skrifter, att den icke har
någon användning för erbjudna exemplar, finnes ingen anledning att bevara
ifrågavarande tryck, ifall det befunnits obehövligt på sin plats i ett visst stadsbibliotek, och
dä, men först då, bör detta tryck offras ät lågorna eller på annat sätt makuleras.
Den som behandlat det frän ett visst stads- eller läroverksbibliotek utgallrade
bokbeståndet, har därmed fått en rik fond av erfarenhet, då det gäller att behandla
ett annat utgallrat bestånd. Härav följer, att det skulle vara mest rationellt att
bedriva dylikt utgallringsarbete successivt med en därför särskilt utbildad personal.
För det lokala bibliotekets ledning skulle det också vara mindre motbjudande att av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
