Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7/8 - Holmberg, A. Läroverks- och stadsbibliotek - Linder, Greta. Den första korrespondenskursen i biblioteksskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den första korrespondenskursen i biblioteksskötsel. 2/3
taga donationer under förbehåll, att ifrågavarande böcker skola bilda en särskild
samling. Endast undantagsvis, d. v. s. då det gäller böcker pä ett klart begränsat
forskningsområde, kan det vara värt att mottaga en sådan samling, även om den
innehåller mänga eljest obehövliga dupletter. Men i de fall, då samlingen tydligen
endast avser att vara ett monument över givarens person, bör man nog försöka få
någon handlingsfrihet, om icke annat så med hänsyn till nästa generation av
biblioteksmän, som säkert i alla fall får det svårt nog att få bukt med bibliotekens växande
massor av föråldrade böcker.
Men först och sist böra de bibliotek, som hava sin verksamhet i samma stad, i
god tid, d. v. s. medan båda ännu ha goda utrymmen att förfoga över, i samförstånd
överenskomma om fördelning av sina samiingsuppgifter, så att de i görligaste mån
komplettera och icke dubblera varandra. Hur denna uppdelning lämpligen bör göras,
beror väl i de flesta fall på de lokala förhållandena, och jag hoppas, att det bland
de här närvarande finns representanter för både stads- och läroverksbibliotek, som
kunna upplysa om hur förhållandena ligga till pä olika orter. Man kanske härigenom
kan få en föreställning om hur problemet bör angripas.
DEN FÖRSTA KORRESPONDENSKURSEN I
BIBLIOTEKSSKÖTSEL.
Av andre bibliotekskonsulenten Greta Linder ■
Den första korrespondenskursen i biblioteksskötsel (1938/39) gav en hel del
nyttig erfarenhet i fråga om värdet av denna undervisningsform, samtidigt som den
brevväxling som fördes hade åtskilligt att berätta om aktuella problem för
landsbygdens bibliotek överhuvud. Man konstaterade till en början det tydligt ökade
intresset för bibliotekstekniska frågor även i dessa mindre bibliotek, i takt med
allmänhetens stegrade krav. Därmed ha också de otillräckliga
utbildningsmöjligheterna framstått som ett verkligt problem. Det är ju tusentals personer landet runt,
som ha biblioteksyrket som bisyssla, men de allra flesta sakna särskild utbildning.
Visserligen torde man kunna räkna med att åtskilliga av dessa biblioteksföreståndare
i större eller mindre grad förvärvat den bokkännedom, som är en oundgänglig
förutsättning för att kunna sköta inköpen på ett tillfredsställande sätt och handleda
publiken. Men i fråga om de mera tekniska sidorna av biblioteksskötseln, som
spela en så stor roll för att få det hela att löpa gnisselfritt, med bästa möjliga
utnyttjande av de över lag otillräckliga resurserna, har man som sagt i det stora
hela fått reda sig sä gott man kunnat utan någon utbildning. Det oundvikliga
resultatet har också alltför ofta varit, att arbetet blivit onödigt tidsödande och
opraktiskt skött.
Visserligen har en hel del åstadkommits under de sista 20 åren, sedan staten på
allvar började stödja utbildningsverksamheten. De första tio åren hann man med att
utbilda omkring 1,000 personer, vilket huvudsakligen skedde pä länskurser om en
vecka i olika delar av landet. Men så kom den nya biblioteksförfattningen 1930, och
sedan dess ha kurserna — som numera förläggas till Stockholm — fått en i viss
’ Framställningen anknyter till ett radiosamtal den 14 maj 1939 mellan bibliotekare Harald
Nordström och G. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
