Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7/8 - Linder, Greta. Den första korrespondenskursen i biblioteksskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 greta linder.
män annan funktion mot förut, nämligen den kompetensprövning, som står i
samband med beviljandet av högre statsunderstöd (understöd över 2,000 kronor samt
s. k. tilläggsunderstöd). Denna utbildnmg med sina större anspråk tar mera
tid i anspråk och kan inte bedrivas i samma skala; sedan 1930 är det
endast inemot 500 bibliotekarier, som utbildats på det sättet. Men här har i alla
fall tillgäng och efterfrågan någorlunda svarat mot varandra — i stort sett har man
rått med att utbilda dem som anmält sig. Det är i stället när man kommer till
den stora huvudmassan av småbibliotek, som svårigheterna på allvar inställa sig.
Föreständarna för dessa står för närvarande — som nämnts — praktiskt taget utan
möjlighet till utbildning, om man frånser den mycket summariska undervisning,
som kan komma i fråga vid de korta möten om en ä två dagar, som
centralbiblioteken, riksförbundens distrikt och biblioteks- och bildningsförbunden i en del län
bruka anordna. Men även om denna kursverksamhet på olika sätt skulle kunna
ökas ut och även om man med glädje hälsar den utvidgade undervisningen i
biblioteksskötsel på folkskoleseminarierna, vilkas elever sedermera som lärare i så stor
utsträckning få hand om folk- och skolbiblioteken, så tvingas man ständigt att
grubbla över otillräckligheten av vad som hittills åstadkommits. Och sä har tanken på
korrespondensundervisning nästan automatiskt dykt upp. Pä uppdrag av SAB
sattes också saken i gång läsåret igsSjsg och man fick inemot 200 deltagare. Den
exakta siffran är svår att fastslå, då man på flera häll slagit sig tillsammans och
arbetat som studiecirkel, för övrigt en god idé, när det gäller arbete av denna typ;
ofta finns det ju flera bibliotek inom nära räckhåll för varandra, vartill kommer,
att arbetet inom ett och samma bibliotek — särskilt gäller detta
studiecirkelbiblioteken —• ofta är uppdelat pä flera händer. Vidare kan nämnas att man rekvirerat
studiebrev frän ett par folkhögskolor.
Emellertid är det ju klart, att denna korrespondensundervisning inte i allo kan
göra samma tjänst som kurser av den vanliga typen. Sä t. ex. bortfaller den
stimulans, som ligger i det personliga sammanträffandet med lärare och
arbetskamrater frän olika delar av landet. Detta att deltagarna fä klart för sig att de — trots
den isolermg, i vilken de själva ofta arbeta — i alla fall tillhöra en stor kär och en
stor rörelse blir för mänga en verklig upplevelse. Till gengäld har onekligen
korrespondensundervisningen sina fördelar. Den erbjuder bl. a. en lugnare arbetstakt,
vilket för många är en stor sak; man fär tid att tänka sig om och kan efteråt
friska upp minnet med hjälp av de korrigerade breven. Det visar sig, att somliga ha
mera utbyte av den ena, somliga av den andra undervisningsformen. Det är
därför ett framsteg, att båda möjligheterna finnas att välja pä. Det är för övrigt
ingenting som hindrar, att man begagnar sig av bäggedera. Det har redan förekommit,
att deltagare i korrespondensundervisningen sökt sig till kurserna i Stockholm
liksom vice versa, även om man i princip uppehåller den skillnaden, att
korrespondensundervisningen tar sikte på de mindre bibliotek, vilkas föreståndare som regel ej
kunna beredas plats på de andra kurserna.
Tills vidare är det också en rätt stor skillnad i omfattningen av lärostoffet.
Hittills har t. ex. hela den viktiga bokkunskapen ej tagits med i
korrespondenskursen, Anledningen är självfallet inte — det behöver väl inte ens framhållas —
någon undervärdering av denna centrala del av biblioteksarbetet, utan det hela
bottnar i svårigheten att finna en lämplig form för denna undervisning, t. ex. någon
ersättning för de ofta mycket givande diskussionerna cm böcker i olika ämnen,
som utgöra ett viktigt inslag i de andra kurserna. Avsaknaden av handböcker i de
små biblioteken gör det även svårt att undervisa om utnyttjandet av dessa. — Vad
som tagits med har —■ utom en hänvisning till de för de små biblioteken vik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
