Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7/8 - Linder, Greta. Den första korrespondenskursen i biblioteksskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den första korrespondenskursen i biblioteksskötsel. 2/3
ningar, som äro verkligt arbetsbesparande, bli i det långa loppet på samma gång
inkomstbringande. Det kan i detta sammanhang vara skäl att nämna några ord
om utlåningssystemen. Den enklaste formen är givetvis något praktiskt
journalsystem ■— så länge man har att göra med en liten och fast låntagarkrets, reder man
sig bra med ett sådant. Men så fort förhållandena blir något större, måste man
förorda en övergång till något kortsystem, det Browneska eller Newarkska, som
båda äro mycket praktiska. Påpekas bör dock, att, när rnan har ett nog stort
bokbestånd för att ej behöva begränsa länen till t. ex. högst tre böcker, det Newarkska
systemet har bestämda fördelar genom att fungera snabbare under själva
utlåningen.
För att fortsätta med bibliotekslokalens inredning kan det vara skäl att nämna
några ord om hyllorna. I det fallet kan man onekligen fortfarande få se hemska
saker: hyllor ända upp till taket, för stort djup, vilket gör det svårt att läsa på
bokryggarna och svårt att komma åt böckerna, som dessutom ofta skjutas bakom
varandra och försvinna —• för att inte tala om frestelsen, när utrymmet börjar tryta,
att placera dem i dubbla rader. Vidare är det inte ovanligt med för knappt tilltaget
avstånd särskilt mellan de övre hyllbrädena (omväxlande på andra håll med onödigt
stora mellanrum) o. s. v. Det kan kanske vara skäl att här nämna några
normalmått. Man brukar räkna med ett avstånd mellan hyllbrädena om 26 ä 27 cm och
med högst 7 hyllbräden, alltså en höjd på något över 2 m. Även om man inte har
högre hyllor, kan det vara en fördel, så länge det finns gott om plats, om man
på vintern, när en stor del av bokbeståndet är utlånat, kan slippa använda det
nedersta och helst också det översta hyllbrädet och ta dem i bruk endast på
sommaren. Om man inte har uggleögon, är det ofta förenat med stora svårigheter att
i den sällan förstklassiga belysningen kunna läsa det svaga guldtrycket på
bokryggarna.
Särskilt för facklitteratur kan det vara tillrådligt med flyttbara hyllbräden; har
man inte det, bör man i varje fall skaffa en särskild foliohylla för större arbeten,
som ej få rum på normalhyllorna. En särskild hylla för sådana arbeten är f. ö.
önskvärd, även då man har flyttbara hyllbräden, då det är onödigt med ett stort
hyllav-stånd för någon alldeles enstaka bok. Vad hyllornas djup beträffar är det fullt
tillräckligt med 20—22 cm.
Lokalfrågan överhuvud taget hör som sagt till bibliotekens allra viktigaste problem.
Och dess lösning har betydelse inte endast för det enskilda biblioteket. I själva verket
kan man ofta konstatera, att lokalfrågans lösning är en nyckelfråga, när det gäller
samarbetet mellan de olika biblioteken inom en kommun. Var och en som studerat
Bibl.-bl:s redogörelser för nya bibliotekslokaler skall finna, att lösningen nästan
undantagslöst varit sammankopplad med frågan om centralisering av
biblioteksverksamheten.
Därmed ha vi lämnat de tekniska problemen och komma in på
organisationsfrågor och andra problem av mera allmän räckvidd. Det gäller därvid dels
samarbetet i alla dess olika former mellan de olika biblioteken i kommunen — inte blott
lokalfrågor och därmed sammanhängande problem om bibliotekens lämpliga
fördelning inom kommunen, utan frågor om gemensam bibliotekarie, gemensam
bibliotekspropaganda o. s. v. Vad den senare beträffar kan man nog vara ense om att den
hållits väl mycket i underkant här i Sverige; det förefaller onekligen ofta som om
biblioteksfolk vore onödigt ängsliga för att ta modern reklam i sin tjänst. Förslagen
i deltagarnas svarsbrev vittna också om att man sannerligen inte behöver frukta
för att biblioteken skulle smittas av några mera hetsiga reklammetoder. Man
sträcker sig som regel knappast längre än till att föreslå uppsättandet av affischer samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
