Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I verlden.
31
skiljer föremålen åt och öfvar sig i att nämna dem vid namn.
Hon sätter sig ett mål före och skaffar sig medel att nå det.
Hon ombildar tingen i enlighet med sina önskningar och sina
behof. Hon utvecklar de outtömliga hjälpkällor, som finnas i
hennes förstånd och vilja, dessa tvänne syskon och trogne
tjänare i all vår verksamhet. Samtidigt vaknar hennes känsla;
hennes hjärta öppnar sig för familjelifvets milda behag och
för naturens rena njutningar. Här börjar själslifvets drama.
Hurudan skall upplösningen blifva? Naturen sökte efter
människan, efter den fria varelsen; människan söker efter den
fullkomliga tillvaron, efter Gud. I sitt förstånd äger hon ett organ,
hvarmed hon förmår tillegna sig allvetandets hemligheter; i
sin fria vilja har hon förmågan att vara helig såsom Gud är
helig och att därigenom blifva ett verktyg för hans allsmägtiga
vilja. Men detta så höga mål förlorar sig ännu för henne i ett
dunkelt fjärran. För att nå det måste människan hängifva sig
själf; och för att hängifva sig själf måste hon äga och
framförallt eröfra sig själf. Men från hvilken fiendef skall hon
eröfra sig? Den stora hopen inbillar sig, att hindret för
människans herravälde öfver sig själf består däri, att hon är
underkastad en mäktig herre, som pålägger henne sin lag; detta är
orsaken, hvarföre hon anstränger sig att fly undan och frigöra
sig från tanken på Gud. Men detta är det farligaste af alla
själfbedrägerier. Det som hotar vår frihet är fastmer vår
lägre naturs krafter, våra sinliga begärelser och våra
instinktmässiga böjelser. Dessa äro vår frihets verklige fiende, från
hvilken vi hafva att befria oss genom en rad segrar, af hvilka
hvar och en är en handling af försakelse. Lyckas det de
naturliga begären att böja viljekraften under sin tyngd, så är det
ute med friheten; människan är icke längre sin egen herre,
hon blifver hvad djuret är, naturens slaf. Hon har då blott
att välja mellan tvänne ting: att likna det fromma fåret, om
hennes böjelser äro af mild art, eller den glupska ödlan, om
hennes böjelser äro grymma. Skapade med anlag att vara frie
böra vi i verkligheten blifva det genom den medvetna viljans
upprepade segrar öfver den blinda driften. För att vinna denna
seger, behöfver viljan ett stöd. Detta finner hon blott i en
lag, som står öfver begärelserna, i pligtkänslan. Striden mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
