Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
det rätta och det angenäma är alltså det pä samma gång
farliga och ärofulla läge, hvari människan bör sättas, för att
verkligen blifva hvad hon är bestämd att vara, en sedligt fri
varelse. Utan denna positiva strid emellan den sedliga
förplig-telsen och naturen skulle människan, utan att ens ana det onda,
som hon tillfogar sig, oskyldigt hängifva sig åt sina naturliga
böjelser, och friheten skulle för alltid vara henne beröfvad. Om
människoslägtet är underkastadt en uppfostrande inflytelse, så
bör den gudomlige uppfostrarens första omsorg alltså vara att
framkalla en strid mellan pligten och njutningen, mellan den
medvetna viljan och den blinda driften. Denna betydelsen har
den första frestelse, som människan underkastades. Det
gudomliga ordet: "Du skall icke äta," var en skyddande fördämning,
uppförd af en faders hand, för att drifva instinkten tillbaka
och förekomma dess ingrepp. Det var vår fria viljas skydd.
Ett afgörande ögonblick! Om den medvetna viljan, understödd
af pligtmedvetandet, segrade öfver den naturliga böjelsen och
därigenom frigjordes från driftens herravälde, så skulle hon få
se en bana af nya strider och ännu härligare segrar öppnas för
sig. Om däremot den naturliga böjelsen segrade, så blefve
människans vilja bragt i träldomstillstånd; och genom detta
beroende beröfvad det fria förfogandet öfver sig själf, skulle
människan under köttets herravälde störta från fall till fall.
Denna kris var alltså på en gång oundviklig och afgörande.
Den var för människan, huru den än utföll, öfvergången från
naturlifvet till den historiska utvecklingen.
Till och med om den bibliska urkunden, den enda, som
åt oss bevarat minnet af den första frestelsen, icke
underrättat oss om dess utgång, så skulle dock hvarje människas
smärtsamma erfarenhet af det andliga träldomstillstånd, hvari
hon är nedsänkt, gifva oss ett klart begrepp därom. Hvem af
oss har icke mångfaldiga gånger försökt afskaka sig egoismens
och egenkärlekens bojor, med hvilka vår vilja är belagd, och
det utan annan verkan än den, att vi därigenom ännu
tydligare förnimma deras tryck? Paulus bekänner: "Jag är köttslig,
såld under synden; det goda, som jag vill, gör jag icke, men det
onda som jag icke vill, det gör jag," och hvem har icke ofta
hört samma ord utgå från djupet af sitt eget förkrossade hjärta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
