Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I verlden.
33
Hvem liar icke utstött samma suck, som afslutar den sorgliga
skildringens af apostelns lif före hans befrielse: "Jag arma
människa, hvem skall befria mig från denna dödens kropp"*)? Denna
allmänna erfarenhet vittnar tydligt om resultatet af den stora
frestelse, hvarmed historiens drama öppnas: den naturliga
böjelsen har segrat öfver den sedliga förpligtelse^ den mänskliga
viljan har blifvit dess fånge.
Då mänskligheten redan vid början af sin bana hade lidit
skeppsbrott och förfelat sin bestämmelse, så kunde Gud hafva
tillintetgjort henne. Men detta hade varit att rygga tillbaka
inför fienden. Gud är alltför mycket upphöjd öfver synden,
för att frukta att inlåta sig i strid med henne. Han har
öppnat för den fallna människan, såsom han skulle hafva gjort
för den segrande, en väg för hennes olika förmögenheters
utveckling; ja, han har själf föranledt människosjälens utveckling
i alla riktningar. Människan vardt i syndens förderfvade
atmosfär kallad att känna sig själf och bestämma öfver sig själf;
alltså just samma uppgift, som hon skulle hafva fått att lösa
i det godas rena atmosfär. Ty ehuru hennes förnuft var
för-mörkadt, så var det likväl icke tillintetgjordt; och ehuru
hennes frihet var förlorad, så var hon dock icke fullkomligt
beröfvad densamma. Den ursprungliga människans höga
uppgift förblef i detta afseende äfven den fallna människans.
Mänskligheten, sökande efter sig själf: detta skulle utan fallet
hafva varit och är oaktadt fallet historiens betydelse efter
Adam. Den cyniske filosofen, som midt på dagen sökte med
ljus och lykta efter en människa, är blott en grotesk sinnebild
af denna höga verklighet.
I den gamla historien kan man ofta blott se och uppvisa
en rad af monarkier, som ömsesidigt störtas af hvarandra; en
rad af blodiga krig, som lemna efter sig städer i ruiner och
krossade eller i fångenskap bortförda folkslag. Under dessa
stora rörelser i den gamla verlden får man icke sigte på den
verkliga historien: historien om mänskligheten under dess
sträfvan att fatta och förstå sig själf och under dess
bemödande att frambringa människan, den sanna människan. Li-
*) Rom. 7: 14—25.
Godet, Bibliska studier 1.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
