Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Planen för lifvets utveckling på vår jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Planen för lifvets utveckling på vår jord.
kasom under de tider, som föregingo människans uppträdande,
blott en enda sträfvan låg till grund för de jättelika
ormbunkarne, de glupska amfibierna och de vidunderliga fyrfotadjuren:
naturen sökande efter människan; så finner äfven den sanne
historikern i de väldiga monarkier, som före Kristi tid
efterträdde hvarandra i besittningen af historiens skådeplats: i denna
assyrisk-babyloniska verld med dess allt förkrossande
militärmakt, i denna medisk-persiska stat med dess fasta
administrativa organisation, i detta grekiska folk med dess ojämförliga
artistiska och vetenskapliga snille, i detta romerska rike med
dess väldiga politiska centralisation, — blott en
mänsklighetens sträfvan att fullkomligt utveckla sina mångfaldiga
förmögenheter och fullkomligt behärska sig själf och verlden,
människan i sin sträfvan att eröfra sig själf, för att kunna fylla
en bestämmelse, som hon ännu icke själf har klart fattat,
nämligen bestämmelsen att gifva sig åt Gud.
För ett sådant arbete hafva fyra tusen år sannerligen icke
varit för mycket. Människosjälen är en djup brunn; man
behöfver tid för att undersöka den ända till botten. Om man
läser en Platon, en Sofokles, så visar det sig, med hvilken
ifver det mänskliga medvetandet hängifvit sig åt denna uppgift;
och om man rätt betänker detta, så skall man, äfven om man
bortser från den svåra förveckling, som synden åstadkommit,
icke förvånas öfver den tidrymd af fyratio århundraden, som
den psykiska mänskligheten erhållit för att förstå och eröfra
sig själf. Men synden har gjort denna långa förberedelsetid
ännu mera nödvändig. Det var af vigt, att den fallna
människan på ett fullständigt sätt fick en förödmjukande erfarenhet
om sitt sorgliga tillstånd i sedligt afseende, och att hon i
denna hårda skola lärde känna den dubbla oförmåga af hvilken
hon led: 1) Oförmågan att af egen kraft och utan en ny
gåfva från sin Gud ombilda sitt psykiska lif (äfven om det
varit rent) till ett andligt lif; 2) Oförmågan att återställa sitt
naturliga lif i dess ursprungliga renhet, sedan det en gång
blifvit förderfvadt af synden.
Men likasom det hos den unge mannen, som i alla
riktningar utvecklar sitt naturliga lifs krafter, finnes i hans
innersta väsen ett andligt sinne, som sträfvar efter en högre till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
