Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppenbarelsen.
49
Samma slutsats drager äfven Max Müller i följande tydliga
utlåtande : "Man skall kanske fråga oss, hvarför Abraham ensam
har haft icke "blott den ursprungliga åskådningen af Gud,
gemensam för hela mänskligheten, utan äfven kom till kunskap
om en Gud, i det han förnekade alla andra gudars tillvaro;
vi äro beredde att svara, att detta skedde tillföljd
af en alldeles särskild gudomlig uppenbarelse*). Vi
använda icke här geologiens konventionela språkbruk, utan vi
ämna gifva hvarje ord dess fulla och hela betydelse.
Sanningens Fader utväljer sina profeter och talar till dem med
en stämma, starkare än åskans . . . Uttrycket gudomlig
instinkt klingar kanske vetenskapligare och mindre teologiskt,
men är å ena sidan ingen passande beteckning för det, som
är en gåfva eller en nåd, hvilken blott kommit få till del,
och å andra sidan icke ett mera vetenskapligt, d. v. s. mera
begripligt uttryck än en särskild uppenbarelse**).
Ser du på gräsöknen denna skara af vilda hästar, som
fritt tumla omkring? Ingen af dem har någonsin känt tygelns
smärtsamma tryck eller en skicklig och kraftig ryttares starka
hand. Plötsligen synes midt ibland dem en springare med
regelrätt gång och groflemmad kropp i afmätt och dock snabbt
galopp. På sin rygg bär han en ryttare, hvars hand är
beväpnad med den fruktansvärda lazzon. Han förföljer dessa unga
okufvade hästar, han kastar snaran om halsen på dem, tilldrager
den ödesdigra knuten och för dem såsom fångar till sitt
stuteri, hvarest de från detta ögonblick i sin tur skola tämjas och
inläras. Så har äfven Jehova, under det han låtit folken gå
sina egna vägar, beredt, ja liksom uppfostrat åt sig ett folk i
Israel, medelst hvilket han i tidens fullbordan ville återföra alla
andra till sig. Hade han icke på förhand sagt till Abraham,
då han utvalde honom och gjorde hans efterkommande till sitt
folk: "I din säd skola alla slägter på jorden
välsignade varda?"
Bland alla de män, som Gud kallat att med sig arbeta
på judafolkets särskilda uppfostran, intager Moses utan gen-
*) På anf. st-, s. 304 (kursiveradt af oss).
**) På anf. st., s. 321 (kursiveradt af Müller).
G o det, Bibliska studier I. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
