Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämförelsen.
83
att det var fullkomligt omöjligt att härleda mänskligheten från
ett enda par. Men nu ryggar samma vetenskap icke tillbaka
för det oändligt mera vågade försöket att härleda — alla
människor? det vore alltför litet — nej, alla människor och alla
djur från en och samma organiska cell. Men detta är ännu
icke nog. Alla organiska skapelser till och med växterna, —
allt, ja allt detta skall hafva utgått från en enda för allt
organiskt lif gemensam härd!
O vetenskap!
Pordom gälde det blott att spela skriftens lara ett spratt
i någon särskild punkt, i frågan om människoslägtets enhet,
men nu gäller det att vid naturens förklaring fullkomligt
utplåna den gudomliga faktorn. Då silade man mygg, nu slukar
man kameler! Och vetenskapen lånar sig villigt till alla dessa
hvarandra motsägande tjänster, som man fordrar af densamma!
Hon är den fogliga tjänarinna, som man offentligen utropar
såsom verldens drottning, men som hvar och en gör till slaf
för alla sina nycker. Huru härmed än må förhålla sig, så kan
man förvisso nu med stöd af Darwin och hans anhängare påstå,
att människoslägtets enhet, som första mosebok uttalar, icke
längre har att frukta någon olöslig invändning från
vetenskapens sida. Läran om arternas förvandling har visat oss
helt andra svårigheter att öfvervinna.
11) Första mosebok talar om en gudomlig hvilodag
såsom den slutpunkt, hvilken Gud själf satt för sitt skapareverk;
en dag som hade till ändamål att låta Guds sist framkomna
käraste skapelse glädja sig i Gnd och förenas med honom.
Och vetenskapen uppvisar i själfva verket, att hvarje slags ny
skapelse upphört med människans framträdande, och att under
denna hvila, hvartill naturen först efter så långa ansträngningar
kommit, människans sedliga arbete omedelbart börjat: skapelsen
sökande genom människan den Gud, från hvilken den utgått,
och i Guds tillbedjan förenande sig med sin skapare. Den
närvarande tidsåldern, historiens tid, är i sin helhet denna
naturens sabbat, under hvilken verket och mästaren efter
fullbordadt arbete kärleksfullt hälsa hvarandra.
Hvad skall man tänka om en sådan mängd
samstämmigheter? Äro de tillfälliga? Likaväl kunde man påstå, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
