Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■86
Om jde sex skapelsedagarne,
täten af de vetenskapliga forskningarna, behöfva vi blott
försöka att insätta de senare i den ram, som af de förra erbjudes,
och sålunda förena dessa tvänne slag af uppgifter i en och
samma åskådning, lik den, som frambragtes i siarens ande
under synen *).
Vi sitta med gudsmannen på bärget. Mörkret omgifver
oss. Omkring och i oss härskar denna tystnad, som föregår
de gudomliga uppenbarelserna. Det profetiska sinne, som hvar
och en människa af naturen äger, vaknar i oss, och liksom
Johannes på Patmos’ klippa under sin hänryckning skådar verldens
yttersta tider och på sätt och vis tidens utmynnande i
evigheten, så betrakta vi här verldsaltets första dagar tidens flod,
då den bryter fram ur evigheten. Midt under detta högtidliga
mörker förnimmer vårt öra ett doft buller såsom af ett
upp-rördt haf, hvars yta höjer och sänker sig för stormvinden i
väldiga vågor och hvars böljor hvarje ögonblick slå ihop och
krossas mot hvarandra. Det är verldshafvet, hvaraf vår jord
ännu är inhöljd såsom uti en linneduk. A7inden, som sätter
det i rörelse, är Skaparens Ande, hvilken rufvar på detta
hemlighetsfulla ägg, för att därur utkläcka en verld, full af under,
en mänsklighet, en Kristus! Vi känna att detta mörker icke
är grafvens mörker, utan den fruktbärande natt, som tjänar allt
lif till vagga. Och i detta mörker, som blott varar ett
ögonblick äro otaliga sekler sammanträngda, hela den tid, som
förflutit från materiens skapelse till den fasta jordskorpans
bildning och vattnets förtätning på jordens yta.
Plötsligen bryter en stämma denna långa natts tystnad:
"Varde ljus!"
Genast upplyses skådeplatsen af en ljusström, åtföljd af
bländande ljusknippen, som sprida sig åt alla punkter af
horisonten. Det är ett strålljus sådant som det, hvilket tid efter
annan lyser för polartrakternas invånare under deras flere
månader långa natt. Vid dess klara sken urskilja vi genom de
tjocka ångor, som betäcka jorden, den gränslösa vattenyta, som
*) Det följande stycket är till största delen lånadt ur en ung
engelsk författares, Hugh Millers, förträffliga arbete, hvilken på samma gång
anses som en af de förnämste geologerne och en af de mest framstående
skrifställarne i sitt land: The testimony of the rocks, sid. 187— 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
