Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämförelsen.
87
omgifver oss. Tid efter annan uppstiga ångor från jordens
glödheta inre och sätta vattnet i kokning och höja öfver dess
yta ett stycke af jordskorpan, som snart återigen stiger ned
och uppslukas af böljorna. Ljusströmmarna förlora småningom
sin glans, de blekna och utslockna slutligen helt och hållet.
Vi höra ingenting annat än bullret af de stora vatten, som
röra sig omkring oss. Mörkret omgifver oss. Och under denna
«nda dag hafva vi sett tusentals dagar, som uppgått öfver vår
jord, innan något människoöga fans till för att betrakta dem.
Rösten ljuder ånyo:
"Varde ett fäste emellan vattnen och vare vattnen
under fästet skilda från vattnen ofvan fästet."
Ånyo blifver det dag; våra blickar vandra ännu omkring
öfver en vattenyta, som på alla sidor sammansmälter med
synkretsen. Kanske finnes det lif i detta haf, djur- och växtlif, men
-vi märka det icke. Hvad som fängslar vår blick är den
förändring, som småningom försiggår i rymden öfver hafsytan.
Förut uppstego ångorna från hafvet såsom från en kittel med
sjudande vatten och det gnistrande ljuset klöf de mörka skyarna.
Nu synes hafvet lugnare, en tjockare mellanvägg skiljer det
tvifvelsutan från den underjordiska elden. Dess afkylda vatten,
rördt af en frisk vind, höjer och sänker sig med regelbundna
vågslag. De mindre täta ångorna stiga lättare upp mot de
högre regionerna; och då de där möta en kallare temperatur,
bilda de sig till tjocka skyar, som förblifva sväfvande rundt
omkring jordklotet. Mellan detta mörka täckelse och hafvet
uppträder för första gången den genomskinliga luften, den
himmelsblåa utsträckning (fäste), som skiljer lufthafvet från
■vattenytan. Sådan var den andra dagen, som i sig
sammanfattar bilden af tusentals liknande dagar.
Vi äro åter försänkta i mörker, men icke utan att rätt
tydligt ana att ett ännu större verk nalkas. Rösten säger:
"Församle sig vattnet på sitt rum och ma det
torra synas och frambringe jorden gräs och örter!"
För tredje gången upplyses skådeplatsen. Den täta
moln-himmelen, som sväfvade omkring klotet, har ännu icke skingrats.
Men hvilken förändring har icke försiggått på den lägre
skådeplatsen ! Verldshafvet är icke längre detta enformiga täckelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
