Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om de sex skapelsedagarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■88 Om jde sex skapelsedagarne,
på hvilket vårt öga förgäfves sökte någon hvilopunkt. Vågorna
slå än emot spetsiga skär än emot vidsträckta klippmassor.
Långa linier af hvitaktigt skum förkunna närvaron af korallöar
i vattenytan, emot hvilka vågen brytes. I fjärran märka vi
till ocli med vidsträckta, sumpiga lågländer. Hafsbottnen har
på Skaparens bud höjt sig och fastlandet) hafva framträdt.
Och dessa nyfödda länder beklädas under våra ögon med en
grön och frisk matta. Mossor, sumpväxter, säf, ormbunkar,
furu- och palmskogar framträda. Dessa säfarter, höga som
ekar, och dessa ormbunkar, tjocka som våra kastanjeträd, vagga
på stränderna af floder med svartaktigt vatten och af lugna
och grunda sjöar. I hela sin rikedom ligger under våra ögon
denna mäktiga tropiska växtverld, som Herren bevarat år vår
tid i form af stenkol.
På djupet af dessa vatten rör sig lifvet; koraller bygga;
otaliga blötdjur krypa omkring i slammet på de låga
stränderna. Men det mest framstående draget i taflan är denna
underbara växtverld, som vi nyss beskrifvit; allt annat träder
i bakgrunden för denna utomordentliga företeelse. Men i dessa
skogar härskar ännu dödens tystnad. Man märker ingen annan
rörelse än de långa stammars, som vagga för vinden, och de
tjocka dimmors, som draga längs efter sumptrakterna. Sådan
var den tredje-dagen, modellen för tusentals andra.
Och under det att mörkret ånyo nedsänker sig öfver oss,
förkunnar en utomordentlig rörelse i luftkretsen, att det
gudomliga verket håller på att göra ett nytt och afgörande framsteg.
Herrens röst säger:
"Varde ljus på himmelens fäste."
Det är natt; våra blickar riktas mot himmelen.
Moln-himmelen är skingrad och genom remnorna skådar vårt öga
för första gången in i himmelens ogenomträngliga djup. Då
visar sig en ny oförliknelig syn: stjärnorna tindra på
himmelen. I samma mån som himmelen frigöres från de ångor, som
beslöja honom, i samma mån mångfaldigas stjärnorna. Snart
tindra de från alla håll. Öfver våra hufvuden står hela
himlahvalfvet glänsande utan minsta moira. Den strålande
morgonstjärnan lyser som en drottning, omgifven af sitt hof, och visar
för första gången sin rena bild öfver vår jord. Men snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
