Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
De fj’ra större profeterna.
"Ett skott skall utgå från Isais stubbe, och en telning ifrån hans
rötter, sora bär frukt; och Jehovas ande skall hvila på honom, en ande
af vishet och förstånd, en ande af rådfullhet och kraft, en ande af Jehovas
kunskap och fruktan. Och Jehovas fruktan skall vara den vällukt, i
hvilken han hafver sitt behag, och han skall icke döma, efter hvad hans
ögon se, och icke skipa rätten, efter hvad hans öron höra, utan döma
med rättfärdighet de arme och skipa rätten med rättvisa åt jordens
undertryckte och slå jorden med sin muns staf oeh med sina läppars ande döda
den ogudaktige. Ja, rättfärdighet skall vara hans länders bälte och
trofastheten hans höfters bälte; och ulf skall bo ihop med lam, och leopard
lägra sig tillhopa med killing, och kalf och ungt lejon och gödoxe skola
bo tillsamman, och en liten pilt skall valla dem . . . Och ett spenabarn
skall leka vid en huggorms hål, och ett afvandt barn räcka ut sin hand
emot en basiliskhåla. De skola icke göra något ondt eller anstifta någon
skada på mitt heliga bärg; ty jorden är full af Jehovas kunskap, likasom
vattnet betäcker hafvets botten. Och det skall ske på den dagen, då
skola folkslagen komma för att uppsöka Isais rotskott, där han står såsom
ett banér för folken, och han skall trona där i sin härlighet." (11:1—10).
Dessa utsigter kunna icke omedelbart förverkligas för Juda
folk på annat sätt än på den nationela heliggörelsens normala
väg. Men folkets sedliga tillstånd tillåter icke, att man
förbidar profetians uppfyllelse såsom en belöning för troheten.
Två laster göra Juda oförmöget att i det tillstånd, hvari det
nu befinner sig, motsvara Guds afsigter; å ena sidan dess rent
yttre gudstjänst, som det gör till en hufvudkudde för sin
säkerhet, ä andra sidan dess böjelse för afguderi och alla de
laster, som därmed sammanhänga. Denna af olikartade element
sammansatta massa måste därför undergå en allvarlig sållning:
"Zion skall på domens väg igenlösas" (1: 27), Denna
nödvändighet är icke ett blindt öde, den är alltigenom at sedlig
art. Den faller Israel allena till last. Det stod folket fritt att
undfly densamma. Men Esajas läser motsatsen i den
närvarande tiden och i framtiden. Han uttalar sig dessutom själf
däröfver i ett särskildt fall, då han vänder sig till Hiskias,
som med förnöjelse utbredt sina skatter inför de från
Babylonien konung ankomne sändebudens ögon, och säger till honom:
"Si dagar skola komma, då allt, som är i ditt hus, skall gå
till Babylon" (39: t>). Hiskias’ dårskap utgör blott ett prof
på folkets ännu större dåraktighet. Att Gud beslutat föra
Israel i landsflykt är sålunda en följd af dess förvillelse, och
emedan han förutsett detta resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
