Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra större profeterne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hesekiel.
113
är ute med oss", utropa de med bitterhet, "våra ben äro
förtorkade, våra förhoppningar äro tillintetgjorda".
Då Hesekiel hör detta svar, samlar han ånyo sin tankar.
Huru besegra denna dystra otro? Plötsligen öppnas profetens
öga: Gud visar honom ett skådespel, hvars minne ingen
om-störtning skulle kunna utplåna ur vare sig Israels eller
mänsklighetens hjärta. Han ser sig allena midt pä en gränslös slätt;
denna slätt är belt och hållet betäckt med ben och dessa ben
äro fullkomligt förtorkade. Herrens arm fattar profeten och
för honom öfver detta förödelsens fält. Allestädes har döden
fullständigt segrat öfver lifvet. Fältet liknar skådeplatsen för
en blodig slagtning, som ingen människofot beträdt under
århundraden efter den dag, då den förfärliga striden stod.
Naturen har fullbordat sitt förstörelseverk. Hvarje spår af lif
har försvunnit från dessa förtorkade lemningar. Härefter säger
Herren till honom:
"Du människobarn, menar du ock, att dessa ben åter måga
lefvande varda? . . . Och jag sade: Herre Jehova, du vet det. Och han
sade till mig: profetera för dessa benen och säg till dem; I förtorkade
ben, hören Herrens ord! Detta säger Herren Jehova till dessa benen:
Si jag skall låta komma ande i eder, att J skolen lefvande varda; jag
skall gifva eder senor och låta växa kött öfver eder och draga öfver eder
hud; och jag skall gifva eder ande, att J åter lefvande värden, och J
skolen förnimma, att jag är Herren." (Hes. 37: 3—6).
Knappt hade Hesekiel framfört Herrens befallning till dessa
ben, innan utöfver hela slätten rörelse trädde i stället för
orörligheten och ett sällsamt buller i stället för den djupa
tystnaden. Dessa ben röra sig, söka hvarandra, mötas och samla
sig tillhopa; redan bilda de skeletter; därefter komma senor,
kött betäcker senorna och det hela öfverdrages med hud. Men
härmed afstannar allt. Lifvets organer finnas; lifvet själft saknas.
De äro visserligen icke längre skeletter, men de äro ännu icke
något annat än lik. — "Där var", säger profeten, "ännu ingen
ande i dem." Blott första steget till en uppståndelse är taget.
Herren lemnar dock icke sitt verk ofullbordadt:
"Profetera, du människobarn och säg till Anden: Så säger Herren
Jehova: du Ande kom från de fyra väder och blås på dessa döda, att de
varda lefvande igen! Och jag profeterade såsom han befalt mig; då kom
G odet, Bibliska studier I. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
