Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess karaktär.
133
Elihu talar likaledes tre gånger såsom hvar och en af haus
vänner, och sedermera en fjärde gång för att ådagalägga Jobs
nederlag; Jehovas uppenbarelse kan näppeligen betraktas såsom
eu verklig händelse; vid skildringen af Jobs välstånd efter
olyckorna förekomma endast siffror, lika eller dubbelt så stora
som prologens (samma antal söner och döttrar; 14,000 får i
stället för 7,000, o. s. v.)
Den verkliga historien rör sig icke med en dylik
regelbundenhet. Där denna rytm förekommer, angifver den en
poetisk behandling.
Det är därför troligt, att den hebreiske författaren
bemäktigat sig en gammal idumeisk berättelse, för att i en ganska
fri behandling därvid knyta behandlingen af det stora religiösa
problem, som ban gjort sig till uppgift att lösa. Hesekiels
ord i 14: 14 visa i hvarje fall, att profeten ansåg Jobs person
äga historisk verklighet.
Hvad angår valet mellan de två diktarter, till hvilka man
kan hänföra Jobs bok, så synes mig detta icke kunna vara
tvifvel underkastadt. Förmodligen förledda af ämnets
allvarliga, dystra sida och genom dialogens öfvervigt i
framställningen, hafva någre kritiker ansett Jobs bok för en dramatisk
dikt, ett sorgespel*). Men två rent historiska stycken
inleda och afsluta poemet. Detta förhållande stämmer icke rätt
väl öfverens med en sådan uppfattning. Den är lika litet
förenlig med de berättande öfvergångarna och de historiska
styckena i bokens hufvudafdelning**). Handlingen utvecklar
sig mycket mera såsom i ett episkt verk. Här handlar det
visserligen icke såsom i iliaden om intagandet af en stad, om
besittningen af en fången qvinna, utan om sanningens
uppdagande i en lifsfråga för monoteismen. Det vingade spjutet
i en strid af detta slag är ordet; kampen man mot man på
ett dylikt stridsfält är dialogen.
Skulle man bryta mot den vördnad, man är den heliga
boken skyldig, om man ginge ända därhän att uppställa
följande jämförelse: Akilles, i början behärskad af sin vrede,
*) Jfr Jules Sandoz’ förträffliga arbete i Bevue chrétienne, 1859, n:o 2.
**) Jfr 3: 1; 4: 1, o. s. v. och i synnerhet 32: 1—6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
