Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Jobs Bok.
motstår hårdnackadt de andre höfdingarnes böner; ban börjar
likväl att bevekas af Patrokles’ ömma förebråelser; slutligen
gifver ban med sig, när Zevs själf träder emellan, i det ban
slår bonom med vännens död; fogande sig i ödets planer, fattar
han sina vapen och förer grekernes sak till seger. På samma
sätt förhärdar sig Job i början, då han hör sina vänners
förmaningar, hvilka på hans bekostnad vilja förklara det
oförklarliga. Den smekande musiken af Elihus ord börjar röra hans
hjärta; han tillbeder icke ännu, men ban hör upp att anklaga
och svarar icke ens. Slutligen då Jehovas majestät nppenbarar
sig och för honom uppdagar hans intet, då lägger ban med
offervilligt sinne sin smärta på trons altare, gifver Gud äran,
ehuru han icke förstår hans styrelse, och låter hans sak segra
öfver satans.
Om denna jämförelse icke är tvungen, så bevisar den
tillräckligt, hvilken diktart Jobs bok tillhör. Det finnes i Bibeln
ett enda dramatiskt arbete: höga visan. Där finnas tvänne
episka dikter: den ena framställer det mänskliga samvetets
kamp med den gudomliga rättvisan, Jobs bok; den andra
satans rike i kamp med Guds, uppenbarelseboken.
III.
Vi vilja nu närmare betrakta handlingens gång.
Berättelsen sönderfaller i fem delar: l:o prologen; 2:o
Jobs samtal med sina vänner; 3:o Elihus tal; 4:o Jehovas
uppenbarelse och tal; 5:o epilogen.
1. Uti prologen uppträda tre personer: Job. Herren och Satan.
Jobs fädernesland är landet Uz, hvars läge bestämmes på
några ställen i den hel. Skrift*). Det utgjorde en del af öde
Arabien, gränsande intill östliga delen af Idumeen.
Tiden, på hvilken Job lefde, är ingenstädes tydligt
angifven; men flere drag bevisa författarens afsigt att förlägga
den ytterst långt tillbaka. Det enda mynt, som omnämnes i
hela boken, är k e si t a, ett mynt, som tillhör den
patriarka-liska tiden**). De enda musikinstrument, som där omtalas,
*) Jerem. 25: 20; Klagov. 4: 21.
**) Jfr Job 42: 11 med 1 Mos. 33: 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
