Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jobs bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handlingens gång.
143
då tåget kommer fram till dess stränder; därefter erkänner
han, att han delar den allmänna skröpligheten.
Helt visst! jag vet, att så är,
Och hvad män’skan är som rättfärdig inför Gud.
Behagar hon söka sak med honom,
Hon kan ej besvara honom ett af tusen.
Men hvilket afstånd härifrån till de brott, för hvilka de
misstänka honom! Föröfrigt öfverensstämmer ej verkligheten
med den trossatsen, att den rättfärdige alltid är lycklig och
och den onde alltid olycklig. Och nu sätter han i stället för
denne abstrakte Gud, som hans vänner framställa för honom,
och som liknar en död, känslolös våg, på hvars ena skål är
skrifvet: last, på den andra: olycka — i stället för denna sätter
han en lefvande, personlig Gud, men som drifver friheten ända
till nyck; som, i trygghet bakom sin skyddande vall af moln,
afskjuter sina pilar, såsom honom behagar, och utan att någon
kan ställa honom till räkenskap för hans handlingar. Hans
förtviflade rop gränsa stundom till hädelse. Han tyckes neka,
att det bruk, som den allsmäktige gör af sin makt, äger något
sedligt ändamål. Han vädjar från en Gud, som slår honom
utan orsak . . . men till hvem? till ingen annan än till Gud
själf. Han vädjar från sina vänners traditionele Gud, från
denne järnmask, den deras skonlösa hand håller upp för honom
till den nye Gud, som hans hjärta anar, och om hvars
framträdande han anropar:
At de oskyldiges hemsökelse han (Gud) ler.
Landet lemnas i ond mans våld . . .
För våldsverkare stå tälten trygga,
Och sorgslöshet råder bland Guds trotsare,
Dem, som förlägga sin Gud i sin hand.
Det ges ingen skiljeman emellan oss (Gud och mig),
Som kunde lägga sin hand på oss båda.
Blefve jag brottslig, då ve mig!
Men ock rättfärdig ej mitt hufvud jag finge lyfta.
Se han (Gud) skall döda mig, jag håller ej ut,
Men jag skall framlägga för honom min vandel . . .
Se nu har jag saken ordnad,
Jag vet, att jag har rätt . . .
Hvem är, som gör mig det stridigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
