Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Höga Visan.
har en fiendtlig hållning mot denne furste, och att detta literära
verk författats af en diktare från det nordliga konungariket,
sedan denna stat blifvit söndrad från Davids hus, och i
ändamål att gissla det lättsinniga lif, som Salomo infört i Juda
rike. Denna dikt skulle där ända till det efraimitiska folkets
undergång hafva användts som bröllopsskådespel. Jeremias
skulle syfta därpå, då han säger: "man skall icke där vidare
höra brudgummens röst och brudens röst". Liksom om icke
denne profet hade vistats just i Jerusalem och skrifvit i Juda,
och detta ett och ett halft århundrade efter det efraimitiska
rikets förstöring. Men skulle icke hans ord vara helt
begripliga äfven utan denna osannolika hänsyftning? Och är det
föröfrigt antagligt, att de judiske lärde, som samlat kanon, skulle
hafva i denna heliga samling upptagit en dikt med dylikt syfte,
eller att de icke känt till dess rätta betydelse, sedan det under
århundraden användts som folkskådespel hos en stor del af
Israels folk? Och skulle de därtill hafva varit nog olycklige
att i titeln angifva såsom bokens författare ("Höga visan af
Salomo" 1: 1) den person, hvilken hon just vill gissla?
Habent sua fata libelli ("Ödet drifver sitt spel äfven med
böcker"). Men detta skulle dock vara det besynnerligaste puts,
som någonsin spelats en bok.
Från Renan vilja vi nu återgå till Ewald, ty det är
förnämligast hos honom, som vi finna det tolkningssätt, hvarom
vi tala, framstäldt i den mest tilltalande form.
Sulamit, en ung flicka från Sunem (eller Sulem), en
fullkomlig skönhet, befinner sig som fånge i Salomos palats. Han
har träffat på henne under en utflygt med sitt hof och låtit
föra henne till sitt palats. Men hon motstår alla hans
smickrande ord, alla hans löften, till och med löftet att få dela
tronen med honom; och sedan han utrönt alla medel att
förleda henne, utan att därmed hafva lyckats besegra hennes ädla
motstånd och hennes obestickliga trohet emot den älskade, som
hennes hjärta utvalt, återsänder han henne slutligen till hennes
hem. Sådant är det ganska enkla innehåll, som Ewald med
skicklighet utdragit ur diktens yppiga taflor. Sådan är den
fina väfnad, som sammanhåller hela detta rika och yppiga
broderi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
