Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Föregående tolkningsförsök.
171
Utgående från denna ide’, afdelar Ewald såväl dialogen
som ock diktens uppträden och akter på ett mästerligt sätt,
och han visar klart verkets dramatiska karaktär. Men såsom
vi redan hafva antydt, ser Ewald i flere af de taflor, af hvilka
Renan med orätt gör verkliga uppträden, intet annat än
Sula-mits visioner, i enlighet med ett inom österländska poesien
kändt bruk, som Renan själf intygar, och som består däri, att
man låter ett inre skådande af den älskade blifva till ett med
hans verkliga person*). Sulamit själf angifver uttrycket för
detta exstatiska tillstånd, hvari hon flere gånger och på sätt
och vis med regelbundna mellanrum faller, i följande
anmärkningsvärda ord (5: 2):
"Jag sofver, men mitt hjärta vakar".
Detta ord finner för öfrigt sin förklaring genom ett annat,
hvilket utgör liksom skaldestyckets omqväde, och som antyder
det ögonblick, då Sulamit faller eller försänker sig i dessa
exstatiska tillstånd:
"Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gazellerne och fältets
hindar: väcken icke upp, uppväcken icke kärleken, förr än den
vaknar af sig själf".
Så försvinna alla dramatiska osannolikheter och alla
moraliska olämpligheter, som Renans realistiska tolkning skulle
i vissa uppträden medföra.
Enligt Ewald är ställningen följande: å ena sidan en konung
i bela glansen af sin ära, hänförd af beundran och
öfverström-mande af lidelsefull kärlek; å andra sidan den fattige,
oansenlige herden, åt hvilken Sulamit skänkt sin tro; den förste
är närvarande, den andre frånvarande; i valet mellan desse båda
medtäflare skall den unga flickan fritt förfoga öfver sig själf.
Se där striden i hela dess sedliga storhet. Utan den älskades
fullkomliga frånvaro skulle den icke vara trohetens
förebildliga kamp.
Hvad taflans yttre sida beträffar, hafva vi åtminstone i
det hela intet att förebrå Ewalds tolkning, och om vi icke
*) Renan säger med anledning af v. 2: "Den inre skådade bilden
af den älskade identifieras i det följande med den älskade själf enligt en
för de arabiske poeterne väl känd figur, kallad Thaif-al-Kaiàl. Jfr Journal
asiatique, april 1838, n:o 378 ff."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
