Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Höga Visan.
om de fått i uppdrag att bereda henne att villigt ingå på
härskarens önskningar. 1 det landtflickan nu ser sig vara
föremål för deras uppmärksamhet och jämför sin brunbrända hud
med de unga stadsinvånarinnornas friska hy, råkar hon i
förvirring och utropar:
"Jag är svartbrun, men täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars
tält, såsom Salomos pauluner. Fästen icke så edra blickar på mig, emedan
jag är svartbrun, och solen har bränt mig. Min moders söner, mot mig
vrede vordne, satte mig till vingårdsvakterska; min egen4vingård vaktade
jag ej."
Uttrycket "min moders söner" förefaller något besynnerligt.
Det förutsätter i hvarje fall, att hon blifvit tämligen hårdt
behandlad under moderns tak. Detta drag kan sammanställas
med 7: 1, hvarest hon tvärtom kallas en furstedotter. Hennes
bröder hafva ålagt henne det hårda arbetet att vakta vingården.
Härigenom har hon lidit en slags förnedring i samhället. Men
denna första olycka åtföljes af en annan. Såsom arf efter sin
fader äger hon en vingård, om hvilken det vidare talas längre
fram i en af de gåtor, som afsluta dikten (8: 11, 12). Detta
fädernegods har hon icke egnat all den omsorg, som hon bort.
Men hvad är denna dubbla olycka i jämförelse med den, hvaraf
hon nu ser sig träffad! Hon är skild från sin älskade. Hennes
hjärta söker honom i dessa praktfulla gemak; men han dväljes
annorstädes; i denna stund låter han sin hjord hålla
middags-hvila pä någon skuggrik plats bland bärgen. Hon ser honom
i tankarne under de cypresser och cedrar, som omgifva
betesmarken, och i sin kärleks öppna enfald och sin känslas
liflighet talar hon till honom, liksom om han kunde höra henne,
och säger:
"Säg mig, du som min själ älskar, hvarest du vallar din hjord,
hvarest du om middagen har din lägerstad? Ty hvarför skulle jag såsom
en beslöjad qvinna irra kring till dina yrkesbröders hjordar?"
Hon fruktar, att om hon skulle gä att söka honom på
bärgen och behöfva fråga andra efter den plats, pä hvilken
han hvilar sig, så skulle hon blifva ansedd för en qvinna
utan heder.
De unga qvinnorna roa sig åt detta utbrott af ömhet, åt
denna ljufva dröm, genom hvilken Sulamit söker undfly den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
