Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess innehåll.
185
den tafla, hvarmed dramat började; skildringen af dessa unga
israelitiska qvinnor, som blifvit lemnade ensamma i palatsets
harem:
"Jag sökte honom, men jag fann honom icke. Väktarne, som gingo
omkring i staden, funno mig: hafven I väl sett den, som min själ kär
hafver? Knappt hade jag gått förbi dem, då jag träffade den, min själ
älskar. Jag tog honom fatt och släppte honom icke förr, än han hade
fört mig till min moders hus, till hennes kammare, som gifvit mig lifvet".
Då känner sig Sulamit ånyo försänkt i den outsägliga
lycka, som känslan af den älskades förnumna närvaro skänker
henne. Och ur skötet af denna lycka, på hvilken modrens öga
välsignande hvilar, upprepar hon, då hon kände det exstatiska
tillståndet närma sig, sin bön till de unga qvinnor, som
om-gåfvo henne, och besvär dem ånyo att vörda kärlekens heliga
ro och att icke våldsamt rycka henne ur denna ljufva dröm:
"Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid markens hindar och
gazeller: väcken icke upp, uppväcken ej kärleken, innan den vaknar af sig
själf".
Ingenting synes mig tydligare än gången i denna så
uppfattade första akt.
Den andra sången i dikten eller den andra akten i dramat
sträcker sig frän 3: 6 till 8: 4. Här upprepas den pröfning,
för hvilken Sulamits trohet varit utsatt, meu i en ännu högre
grad. Uppträdena motsvara tämligen noggrant den första
aktens. Det första uppträdet visar oss Sulamit, förd i triumf på
den bärstol, som Salomo låtit göra sig. Hon anländer till
palatsets portar, beundrad af Jerusalems invånare, som omringa
tåget. Hon mottages af konungen, som förer henne in i sitt
palats. Ett samtal utspinner sig emellan henne och konungen.
Salomo gifver fritt lopp åt sin beundran och sin lidelse. Han
hoppas, att Sulamit ännu i dag skall blifva hans. Hon skall
blifva hans enda midt ibland alla andra drottningar och alla
skönheter, som befolka hans harem. På dessa lysande anbud
svarar Sulamit på samma sätt, som hon gjorde i första akten
på hans mindre storartade löften. Men under denna häftiga
strid mellan härskarens lidelse och hennes egen kärlek för den,
som hon af ingenting kan förmås att glömma, en kärlek, som
ännu starkare upplågar genom beröringen med en främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
