Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Höga Visan.
åt samma känsla, men för en annan än den inför henne
varande konungen, och då Salomo på sin kärleks höjdpunkt
utropar:
"O trädgårdskälla, o brunn med lefvande vatten, bäck, som flyter
ned från Libanon!"
Så svarar hon plötsligen, öfverväldigad af sin lidelse:
"Vak upp, du nordanvind, och kom, du sunnanväder, blås på min
trädgård, att dess välluktsångor måtte sprida sig vidt omkring! Må min
älskade ingå i sin trädgård, och må han äta af dess ljufva frukter!"
Salomo vågar i sin förvirring tillämpa detta kärleksutrop
på sig.
"Ja, svarar han, jag har kommit till min trädgård, inin syster och
min brud: jag har plockat min myrra och min balsam".
Och liksom han redan vore viss om segern, inbjuder han
de unge män, som omgifva honom, att deltaga i hans glädje:
"Aten nu, mine vänner, dricken och gören eder glade, mine älskade"!
Men, hvilken öfverraskning! Hon, till hvilken han riktat
detta uttryck af hänförelse, står för honom likasom en på
sätt och vis liflös kropp. Under det han talat, har hans fånge
undflytt honom. Hon har fallit i ett exstatiskt tillstånd, likt
det, som slutade den första striden. Hon förkunnar det själf
i följande ord (v. 2):
"Jag sofver, men mitt hjärta vakar".
Här börjar ett uppträde, liknande de förut skildrade
visionerna i motsvarande uppträden af första akten, men detta
är ännu mera utomordentligt.
Först och främst i v. 2—7 en vision, som förenar flere
drag i de båda föregående. Den begynner på samma sätt;
"Hör min älskades röst".
Han kommer att söka henne, såsom han hade gjort i
förra visionen, men denna gången sker det under natten:
"Hör rösten af min älskade som klappar på min port! Låt upp för
mig, min syster, min; vän, min dufva, min fullkomliga, ty mitt hufvud
är öfversköljdt af dagg, mina lockar fuktade af vatten".
Sulamit svarar med fullkomlig renhet:
"Jag har afklädt min kjortel, hvi skulle jag åter sätta den på mig?
Jag har tvagit mina fötter, hvi skulle jag åter smutsa dem?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
