Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess innehåll.
189
Hon berättar därefter, huru hon sett den älskade sträcka
handen genom gallret och närma sig rigeln.
Dä stod hon upp, för att öppna för honom, och då hon
vidrörde rigelns handtag, märkte hon, att den dröp af myrra,
af myrra från den älskades hand. Därefter öppnade hon dörren;
men han var borta, var försvunnen. Hon fortsätter:
"Jag gick att öppna för min vän, då jag hörde hans ord. Jag
sökte honom, men jag fann honom icke, jag ropade honom, men han
svarade icke. Mig mötte väktarne, som gingo kring i staden: de slogo
mig, de stötte mig; lyft slöjan af mig hafva de, som höllo vakt vid
muren".
Man märker äfven här en stegring; under den liknande
exstasen i föregående akten hade väktarne låtit henne gä, utan
att oroa henne.
Och i detta läge vänder hon sig till Jerusalems döttrar,
men denna gång icke för att besvärja dem att låta henne
förblifva i sin lycka — ty hon kan ju icke längre glädja sig öfver
sin älskades närvaro —, utan för att bedja dem säga honom,
huru mycket hon suckar efter honom, om de händelsevis skulle
möta honom:
"I Jerusalems döttrar! Jag besvär eder, att om I träffen min vän,
I sägen honom, huru jag af kärleksplåga lider!"
Liksom i första uppträdet de unga qvinnorna för roskull
gått in på Sulamits tankar och på sätt och vis sporrat hennes
själs arbete, så handlar kören äfven denna gång; den svarar:
"Hvad är din vän för mer än andre, du skönaste bland qvinnor, att
du så besvär oss?"
Då öppnar Sulamit sin mun. Ett entusiastiskt loftal
öfver hennes älskades skönhet flyter frän hennes läppar, och
hon slutar med följande ord (5: 16):
"Sådan är min vän, sådan är min käraste, I Jerusalems döttrar".
Liksom man svarar ett barn, som talar i sömnen, så
fortsätta de unga qvinnorna detta egendomliga samtal; de finna
ett nöje i att deltaga i det uppträde, som försiggår i
Sulamits själ:
"Hvart har din vän då gått, du skönaste bland qvinnor, hvart har
din vän sig vändt? Så vilja vi med dig uppsöka honom".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
