Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Höga Visan.
Befunne vi os? i lifvets prosa, så måste Sulamit svara,
att hon icke vet det, ty den älskade har plötsligt försvunnit,
utan att hon kunnat följa honom med blicken. Men vi befinna
oss nu i exstasens verld, hvarest inbillningen snabbt fyller alla
luckor:
"Min vän har gått ned till sin trådgård, till sina örtesängar att i
trädgårdarne valla sin boskap och plocka liljor. Jag är min väns och
han är min, där han går vall bland liljor".
Om den föregående uppenbarelsen icke varit blott och
bart en vision, så skulle detta svar vara meningslöst.
Her-darne valla icke sina hjordar midt i natten.
Här (6: 3) börjar tredje uppträdet, som räcker till 8: 4,
och hvari man vid en jämförelse med det motsvarande (fjärde)
uppträdet i första akten märker en tydlig stegring. Salomo
uppträder ånyo. Han vill göra ett sista försåk. Med
eftertryck förnyar han sina loford; han jämför Sulamit med de
tvänne skönaste städerna i sitt rike: Tirsa och Jerusalem.
Och i det han därefter gör en hänsyftning på sin fånges
stolta hållning, som bildar en skarp motsats mot den ömhet,
med hvilken hon tilltalar sin frånvarande vän, utropar han:
"Du är bister såsom krigarskaror. Vänd dina blickar bort frän
mig, de komma mig att darra. Ditt hår är såsom en hjord af getter, som
löpa ned från Gileads berg . . . Sextio drottningar äro därinne, och
unga qvinnor utan tal. Den enda i sitt slag är hon, min dufva, min
fullkomliga. Hon är sin moders enda,barn, det enda åt henne, som födt
henne. Döttrarne sågo henne och prisade henne lycklig; drottningar
hafva sett och prisat henne. Hvem är hon, som blickar fram liksom en
morgonrodnad som månen skön soin solen ren, fast bister såsom
krigarskaror?"
Vi hafva redan sett, huru Sulamit under sitt exstatiska
tillstånd erinrade sig intrycken från sitt vakna tillstånd och
de yttre omständigheter, som föranledt dem. Hon tyckes i
detta ögonblick samla sina minnen och söka göra sig reda för
det sakförhållande, som föranledt hennes närvarande läge. Hon
hade gått ned i sin trädgård, som låg i en afsides dalgång,
för att beundra den vårliga växtlighetens framåtskridande. Och
se, innan hon aktade därpä, befann hon sig midt ibland
vagnarne i ett kungligt följe:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
