Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Höga Visan.
Det är inför denna sista vers, som Kéville har mod —
för att icke säga något mera — att afsluta sin undersökning
af dikten med följande ord: "höga visan slutar sålunda (!)
helt naturligt med de båda älskandes förening i frid".
Härefter nedlägger kritikern tillfredsstäld sin penna och tyckes
betrakta läsaren, liksom om han ville fråga honom: har jag
icke talat väl? Yi afundas honom icke hans tillfredsställelse.
III.
Vi hafva nu att söka denna dikts verkliga betydelse.
Den gamla allegoriska tolkningen bemödade sig om att
ur dessa taflor utdraga en högre tanke än den, som
författaren kunde hafva inlagt däri. En uppgift af detta slag vilja
vi ingalunda åtaga oss. Af skäl, som vi redan utvecklat,
knnna vi icke afhålla oss ifrån den förmodan, att skalden själf
gifvit de sällsamma uppträden, som vi nyss undersökt och
hvars inbördes förbindelse vi uppvisat, en högre syftning; och
denna författarens egen tanke vilja vi taga fasta på, för att
kunna förstå detta den semitiska poesiens andra mästerverk i
hela dess skönhet. Om den allegoriska betydelsen, sådan de
gamle framstält den, gör på oss samma intryck, som en växt
utan rötter, och synes liksom upphängd i luften, så synes mig
å andra sidan den ordagranna tolkniugen, såsom våre nye
tolkare öfva den, likna en knopp som dör bort, innan den
slagit ut.
Göthe har skildrat forntidens anda på följande sätt:
"fordom var fantasien öfvervägande, ja nästan uteslutande
verksam; de andra själskrafterna tjänade henne. Nu är
förhållandet omvändt; hon har blifvit tjänarinna och dignar nästan
under oket. Den gamla verlden ägde sina begrepp i form af
en genom fantasien vunnen åskådning, vår tid utvecklar
sina i form af ide er. Lifvets stora begrepp voro i de gamles
ögon lefvande gestalter, ja förvandlades rentaf till gudar;
vi inlägga dem i abstrakta formler. De voro skapande,
vi analysera".
Dessa ord, i hvilka Göthe så förträffligt framstält den
grekiska mytologiens uppkomst, skulle de icke på samma gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
