Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Höga Visan.
frihet*), en fullkomlig vishet**). Genom dessa egenskaper
fördunklar han i Sulamits ögon till och med en Salomos
härlighet. Därför har äfven sanningens instinkt aftvungit Meier,
den nya skolans ifrige lärjunge, detta märkliga medgifvande i
"Sulamit älskar i sin herde sitt folks ideal och förebild"***).
Men om man erkänt herdens ideela karaktär, så har man
därmed förpligtat sig att gå ett steg längre. Israelitens ideal
är icke en blott idé; det är ett lefvande, gudomligt väsen.
Det är Jehova själf, detta väsen, hvars namn betecknar, icke
blott den, som är, utan äfven den, som skall vara; Jehova,
som kommer att här på jorden förverkliga det fullkomliga
goda; det är Gud, utgående från sin öfverjordiska tillvaro, för
att närma sig verlden, städse allt närmare förena sig med
mänskligheten och slutligen själf i mänsklig gestalt
uppenbara sig på historiens skådeplats. Se där det israelitiska
medvetandets lefvande ideal, som det oaflåtligt jagade efter under
alla dess pröfningar, och från hvilket det icke kan afstå, utan
att förneka sig själft. Han är Sulamits älskade. Han är
herden, detta fullkomliga väsen, som vallar sin hjord i eterns
regioner, högt ofvan om den jordiska tillvarons groft sinliga
verklighet, hvarest hans älskade ännu lefver; tid efter annan
nedstiger han oförutsedt från dessa höjder och uppenbarar sig
i de profetiska synerna för den, som gifvit honom sitt hjärta;
han älskar henne med en helig och allvarlig kärlek, erbjuder
henne intet för den sinliga naturens tillfredsställelse, men
gifver sig själf åt henne med den fullkomligaste hängifvenhet;
och för sin oändliga nedlåtenhet fordrar han af henne
ingenting annat än ljudet af hennes stämma, hennes af kärleken
drifna hjärtas hyllning.
Man kan fråga, hvarför författaren lånat alla de bilder,
som han behöfde, från landtlifvet. — Om, såsom vi skola
åda-lägga, höga visan författats under Salomos tidehvarf, så är
denna formela fråga lätt att besvara. Då ett folk nått bild-
*) "Jlin vän är lik ett rådjur och en ung gazell". Han visar sig
vid fönstergallret och försvinner plötsligen (2; 9—17; 5: 4—6).
**) "Jag skulle då föra dig in i min moders hus, och du skulle där
undervisa mig om allt" (8: 2).
***) Histoire de la littérature poétique des Hébreux s. 241.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
