Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess betydelse.
201
ningens höjdpunkt, så framställer sig gärna den ideela
tillvaron för detsamma under bilden af en återgång till
landt-lifvet, Man söker åtminstone i tanken frigöra sig ifrån det
konventiouela lifvets ok. Genom att dikta herdesåuger söker
ett slägte, som tröttnat på sin flärd och sin vällefnad, hålla
sig skadelös för förlusten af ett enkelt och naturligt
lefnadssätt. Teokrit blomstrade på Ptolemeernes tid; Virgilius sjöng
vid Augustus’ hof; Deshoulières och Florian diktade sina
herdesånger på Ludvig XIV:s och Ludvig XV:s tid. Ett
århundrades litteratur är lika ofta dess motbild som dess afbild.
Följaktligen var ingenting på Salomos tid naturligare, än att
man i herdelifvet sökte de nödvändiga färgerna för idealets
bild.
Vi äro mycket benägne för att med de gamle hebreiske
lärde se i dessa doftande bärg, hvarest herden vallar sin
hjord, icke blott en sinnebild af den himmelska boningen,
utan äfven en hänsyftning på Jerusalems tempel, den jordiske
representanten för den osynliga helgedomen. Ledda af
uttrycket myrra, balsam och rökelse, hafva de tänkt på
den vällukt, som till Jehovas ära hvarje dag uppsteg från det
gyllene altaret. Synes icke själfva namnet Rar-Mor,
Myrra-bärget, syfta på bärget Morija (Mor-Jah); och skulle icke
Sulamits möten med sin älskade morgon och afton (2: 8, 17;
4: 6) hafva afseende på rökelseoffret och folkets församlande
rundt om Jehovas helgedom hvarje morgon och afton?
Hvem skulle icke känna förvåning, om han vid läsningen
af höga visan saknade Jehovas person och namn i de drömmar,
som sysselsatte en ung israelitiska, sådan som Sulamit? Denna
omständighet förklaras lätt, om herden icke är någon annan
än Jehova själf. Denne himmelske vän, som redan Salomos
fader kallade sin herde (Ps. 23: 1), omnämnes icke med ett
enda ord i höga visan emedan ban uppfyller den helt och
hållet: liksom Gud i verldsalltet är han öfverallt och
ingenstädes.
Diktens andra, men i verkligheten förnämsta person är
Sulamit. Skulle vi icke se i henne annat än en ung
israelitiska, som tillfälligtvis framförts på historiens skådeplats
genom den tilldragelse, som vi redan känna, eller är väl äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
