Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matteus-evaugeliet.
15
Huru skola vi sålunda kunna förena dessa hvarandra
motsägande kriterier? Genom det erkännandet, att talen i vårt
kanoniska evangelium äro återgifna efter apostelns hebreiska
skrift och att de historiska delarne visserligen hvila på
apostelns muntliga berättelser, men icke blifvit nedskrifna af hans
hand. En medhjälpare till Matteus, som biträdt honom i hans
förkunnelse af evangelium, åtog sig utan tvifvel att på
grekiska öfversatta de tal, hvilka aposteln nedskrifvit på sitt
modersmål, och att fördela dem inom ramen af en fullständig
evangelisk berättelse, motsvarande den grundform för den
kristliga undervisningen, som af denne apostel antagits.
En sådan skrift förtjänar utan tvifvel att, oberoende af
frågan om författaren, bära namnet "Matteus’evangelium",
som den kristna forntiden gaf åt densamma.
Slutligen vilja vi undersöka, när de båda verken,
apostelns samt öfversättarens och bearbetarens, kunna hafva
blifvit författade.
Svaret framgår af kap. 24, namneligen af v. 15. Detta
kapitel innehåller ett tal af Jesus, hvari de två tilldragelserna:
Jerusalems förstöring och verldens slut, fullständigt
sammansmälta med hvarandra. Enligt Lukas skall Herren hafva
förkunnat dessa båda framtida tilldragelser i två skilda tal*).
Sammansmältningen af dessa båda katastrofer hos Matteus och
Markus tillåter intet tvifvel om, att icke dessa evangelier
författats före den första af de båda tilldragelser, som profetian
så nära förenat med hvarandra. Men i synnerhet har v. 15
en särskild betydelse för den fråga, som här sysselsätter oss.
Jesus vill uppmana de troende israeliter, som bo i Palestina,
att akta sig för att deltaga i det uppror och det krig, som
skulle sluta med Jerusalems förstöring. Han uppmanar dem
att i tid draga sig tillbaka till höglandet på andra sidan
Jordan, och såsom signalen till flykt angifver han de hedniska
standarens upprättande på det heliga landets mark. Här —
ett förhållande som är exempellöst i våra evangeliska
berättelser — afbryter författaren plötsligt frälsarens tal med denna
sin egna anmärkning: "den, som läser detta, han gifve akt
*) Luk. 17 (verldens slut) och 21 (Jerusalems förstöring).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
