Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"22
Våra fyra evangeliers ursprung.
sådana som dessa: "och han låg och sof i bakstammen, lutad
mot hufvudgärden" (4: 38); "och han kastade af sig sin mantel
och sprang upp och kom till Jesus" (10: 50); "ty för mängden
af kommande och gående fingo de icke ens tid att äta" (6: 31);.
"och han såg upp till himmelen och suckade" (7: 34).
Annorstädes finna vi skildringar af andliga intryck: "och han såg sig
omkring på dem med vrede och sorg . . ." (3: 5); "och Jesus
såg på honom och älskade honom" (10: 21); "och Jesus gick
förut, och de följde honom med bäfvan" (10: 32); o. s. v. Men
hvem har kunnat uppfånga dessa flyktiga intryck af förtrytelse
eller kärlek i mästarens öga? Hvem har kunnat så skildra
lärjungarnes hemliga rörelser i vissa vigtiga ögonblick ? Hela vårt
evangelium är fullt af dylika drag, som lik de på en klädnad
kringströdda perlorna gifva dess taflor en oförliknelig glans.
Vi böra äfven framhålla berättarens plägsed att återgifva
de arameiska uttryck, hvaraf Herren begagnade sig, jämte
anförande af den grekiska öfversättningen: Taliiha kumi (5: 41),
Effatlia (7: 54), Abba (14: 36). Han tyckes liksom ännu höra
ljudet af Jesu röst och känner behof af att återgifva hans ord
i deras ursprungliga form.
Författaren till en dylik skrift måste vi sålunda söka
bland de män, som voro Herrens ständige följeslagare. På
hvem skola vi tänka?
Den anda, som från böljan till slut genomgår det andra
evangeliet, är beundran för Herren. Jag säger beundran, och
icke kärlek, ehuru jag icke vill utesluta denna senare känsla.
Men den förra är förhärskande. Den uttalar sig redan i de
ord, hvarmed boken börjar: "Begynnelsen af Jesu Kristi, Guds
Sons evangelium"*); d. v. s. här börjar skildringen af en
varelses lif, hvars alla ord och handlingar bära en gudomlig
prägel. Denna känsla af förvåning och beundran flödar öfver
i hvarje drag af berättelsen. Författaren älskar att uppvisa
denna känslas närvaro hos folket, emedau han själf är
genomträngd af den. "Och alla förvånades" (1: 27); "och hela
staden var församlad utanför dörren" (1: 33); "så att Jesus icke
*) Att orden "Guds Sons" saknas i en enda handskrift (Sinaiticus),
kan icke rubba deras äkthet. Dylika utelemningar förekomma ofta i
denna urkund, som är skrifven med en förvånande vårdslöshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
