Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matteus-evaugeliet.
25
Man må, om man så vill, sätta i fråga riktigheten af
denna fina analys, som synes mig vara alldeles obestridlig.
Men om följande mera allmänna drag kan icke råda någon
oenighet, nämligen att vårt markus-evangelium blott är en
utveckling af Petrus’ predikan hos Kornelius (A. G. 10), och.
med rätta har mar. kallat denna predikan ett
markus-evangelium in nace.
Sådane äro de talrika spår, som visa, att Petrus tagit
någon del i de berättelser, hvilka vårt andra evangelium
bevarat. Måste man däraf sluta till, att Petrus själf författat
boken? Ingalunda.
För det första hafva vi ett bref af denne apostel, sona
allmänt anses för äkta och hvars stil icke har någonting
gemensamt med vårt evangelium. Vidare kan man blott med
svårighet föreställa sig, att aposteln Petrus, den forne fiskaren
från Galileen, som sedermera varit icke en betraktelsens ocb
studiets man såsom Johannes, utan en handlingens och
missionsverksamhetens man, skulle hafva tagit till pennan, för att
skrifva ett verk, som fordrade så lång tid.
Om vi alltså i denna skrift hafva berättelser af honom,
hvilka emellertid icke äro af hans hand nedskrifne, så återstår
blott en möjlighet, nämligen att en af hans åhörare upptecknat
dem. Hvem är denne onämde skrifställare ?
Äfven om icke traditionen nämde honom, så skulle vi
dock på grund af Petrus’ första bref kunna gissa oss till hans
namn. Aposteln hälsar där från Markus, sin son, och tager
tydligen detta ord i samma andliga betydelse, hvari Paulus
använder det om Titus och Timoteus, nämligen om en son i
tron. Johannes, som äfven kallades Markus, var son till en i
Jerusalem bosatt qvinna, i hvilkens hus Petrus var så bekant,
att tjänsteflickan utan att se honom kände igenom honom på
rösten*). Det antagandet är sålunda naturligt, att just denne
apostel hade utsått trons frö i den unge mannens hjärta.
Därför kallar han honom sin son och betecknar honom därmed
på visst sätt såsom sin andlige arfvinge, såsom förvaltaren af
sin enda skatt — kunskapen om Jesus Kristus, hans Herre.
*) A. G. 1-2: 12-17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
