Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lukas-evangeliet.
29
emellan år 60 och 64 eller vid samma tid som Matteus
nedskref sitt evangelium, och att emellan denna skrift och Paulus’
apostlaämbete råder ett förhållande liknande det, som vi hafva
ådagalagt emellan det andra evangeliet och Petrus’
verksamhet, eller emellan det första evangeliet och Matteus’
verksamhet.
•2) Stämma dessa resultat öfverens med dem, till hvilka
en undersökning af evangeliet själft leder oss?
Hvad bokens bestämmelse vidkommer, så har den utan
tvifvel skrifvits för grekiske läsare och antagligen äfven i en
grekisk omgifning. Man finner detta först och främst af själfva
•inledningen, i hvilken författaren redogör för sin metod och
sitt syftemål. Denna inledning liknar till punkt och pricka
de store grekiske historieskrifvarnes, namneligen de, som vi
finna hos Herodotus och Tukydides. Man finner ingenting
liknande hos de bägge andre synoptikerne. — Den högt
uppsatte man, som arbetet tillegnats, kallar sig Teofilus. Ehuru
detta namn understundom användes hos judarne, så låter dock
namnets grekiska ursprung förmoda, att denne man var en
grek. Vi kunna tillägga, att Lukas, då han tillegnade honom
sitt verk, icke tänkte blott på det bruk, som Teofilus
personligen skulle göra däraf. Utgifvandet af en bok var då en
mycket kostsammare sak än i våra dagar, ty hvarje exemplar
var skrifvet för hand. I det den rike Teofilus mottog den
handskrift, som var honom tillegnad, blef han hvad man
kallade bokens patron, eller, såsom vi nu för tiden skulle säga,
dess gudfader. Han åtog sig att göra den bekant, att
låta afskrifva den och sprida den bland sina bekante och sina
landsmän*). — Slutligen stämmer berättelsens karaktär
förundransvärdt väl öfverens med den grekiske andens sätt att
uttrycka sig. "Juden", säger Paulus, "begär under, men greken
söker efter vishet". Ett väl sammanfogadt helt, en klart
indelad och förnuftigt fortskridande historia, ett lättfattligt
samband mellan orsaker och verkningar — detta var för den gre-
*) Den gamla judekristna romanen, kallad Recognitiones Clementis,
från ungefär år 160, gör Teofilus till en stor herre i Antiokia, som efter
att hafva hört Petrus’ predikan förvandlade sitt palats till en kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
