Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lukas-evangeliet.
31
sin evangeliska kunskap hafva att tacka den tradition, som
utgått från dessa första vittnen och Ordets tjänare. Och i
hvilkendera af desse apostlars omgifning lefde han?
Den märkliga likheten emellan hans och Paulus’ (1 Kor.
11) berättelse om den heliga nattvardens instiftande är redan
.en betecknande vink. Sambandet emellan de i Luk. 24
omtalade uppenbarelserna af den uppståndne Frälsaren och de, hvilka
Paulus uppräknar i 1 Kor. 15, är ett icke mindre klart bevis
för det förhållande, som förenade författaren till vår berättelse
med aposteln Paulus.
Och är då det tredje evangeliet i sin helhet något annat
än en orubblig historisk grundval för den af Paulus predikade
sanningen? Två grundsatser utgjorde denne apostels predikan:
den fullkomligt oförtjänta nåd, som genom frälsningen i
Kristus erbjudes oss, och denna frälsnings bestämmelse för
alla. Men hvad beteckna dessa drag och dessa ord ur
Herrens lif och lära, som särskildt Lukas bevarat oss? Änglarne
hälsa honom vid hans födelse icke blott såsoiu Kristus, utan
äfven såsom Frälsare. De prisa Guds välbehag, icke mot
judarne, utau emot människorna. Jesu slägtregister i kap.
3 går icke blott tillbaka till Abraham, utan till Adam, hela
mänsklighetens fader. I kap. 4 förkunnar och predikar Jesus
sig själf såsom den, hvilken enligt Esajas skall hela dem, som
hafva ett förkrossadt hjärta. "Min son, min dotter, dina
synder förlåtas dig, din tro har frälst dig", är hans språk,
antingen han vänder sig till den lame, som ligger vid hans
fötter, eller till synderskan, som tvår honom med sina tårar,
eller till den sjuka qvinnan, som djärfves vidröra fållen af hans
klädnad. De liknelser, som Lukas företrädesvis väljer äro icke
sådane, i hvilka Guds rikes stora historia på jorden upprullas,
utan sådana, som framställa de tilldragelser, hvari det
gudomliga medlidandet möter syndarens tro, så liknelsen om det
förlorade fåret, som herden återfinner och bär på sin skuldra;
om den förlorade penningen, som qvinnan söker till och med
i soporna; om den ångerfulle sonen, som faderskärleken genast
och utan vilkor insätter i hans sonliga ställning; eller
slutligen om publikanen, hvars gudstjänst består i att slå sig för
bröstet, och som återvänder rättfärdigad hem. Bland Jesu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
