Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Våra fyra evangeliers ursprung.
Vi för vår del äro fullt öfvertygade om, att vi blott äga
ett medel att förklara denna blandning af bokstaflig likhet och
af en ofta betydande olikhet, som göra våra tre evangelier till
en enstaka stående företeelse i hela literaturhistorien. Då
Lukas uppräknar de grundsatser, på hvilka föreningen mellan
församlingsmedlemmarne i Jerusalem hvilade och som gjorde
hela denna hop till ett hjärta och en själ, nämner han
särskildt a p o s 11 a r n e s lära*). Därmed menade han uppenbarligen
deras vittnesbörd om Kristus, deras skildring af
hufvudtill-dragelserna i hans lif och deras framställning af hans mer eller
mindre systematiskt ordnade läror; och allt detta, såsom man
lätt kan förstå, blott muntligen. Denna dagliga
evangeliiför-kunnelse var kyrkans näring, hennes nya testamente — hon
hade på denna tiden intet annat — och, såsom man har sagt,
hennes himmel. Vissa berättelseserier, mer eller mindre
bestämda, måste då bilda sig; och dessa serier utgjordes af de
tilldragelser, som man gärna framstälde under ett och samma
föredrag. Hela denna framställning behärskades af känslan
af en väldig motsats, motsatsen mellan Jesu aktiva
verksamhet i Galileen, hvarigenom han grundat församlingen, och den
sorgliga utgången af hans jordiska lif i Judeen. Dessa först
af apostlarne och sedan af de i desses skola bildade
evange-listerne oupphörligen framstälda berättelser fingo snart, såsom
hvarje af samma mun ofta upprepad berättelse, en mer eller
mindre fast och stående form, och trots de olikheter, som voro
en nödvändig följd af berättarens individualitet och af
olikheten i de personliga minnena, tryckte likväl den
ursprungliga typen för den apostoliska berättelsen sin fasta och
outplånliga prägel på hela denna i församlingarna utbredda
muntliga tradition.
Denna typ erhöll en ännu mera bestämdt utpräglad
karaktär, då traditionen, efter att någon tid hafva varit i omlopp
i arameisk form, omgöts i det grekiska språkets degel för de
i Jerusalem och Palestina boende judar, som blott talade
sistnämda språk, och som i början i mängd öfvergått till kyrkan **).
*) A. G. 2: 42.
**) A. G. 6: 1—6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
