Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Våra fyra evangeliers ursprung.
för församlingarna i dessa trakter, som Paulus i brefven till
efeserne och kolosserne mera särskildt utvecklat läran om Kristi
gudom, emedan dessa stora frågor redan då behandlades i denna
del af kyrkan? Det fjärde evangeliets bestämmelse för
församlingarna i Mindre Asien kan sålunda icke längre dragas i
tvifvelsmål.
Det mål, som författaren hade i sigte, finnes af hans egen
hand angifvet i "20: 30, 31. Han ville genom dessa valda drag
ur sin mästares historia föra sina läsare till en orubblig tro
på denne såsom Kristus och såsom Guds Son, på det att de
måtte äga lifvet genom honom. I detta afseende syntes honom
de redan utbredda evangelierna icke tillräckliga. Till och
med i historiskt afseende finner han mycket att tillägga:
nästan ett helt år af hans verksamhet i Judeen före det
ögonblick, då hans galileiska verksamhet började, hvilken senare
utgör nära nog det enda föremålet för de synoptiska
evangelierna; vidare fyra besök i Jerusalem och ett i Betanien före
lians sista vistelse i hufvudstaden, hvilka resor synoptikerne
helt och hållet utelemna. Dessa voro de luckor i historien,
som han sökte fylla. Till dessa uteslutningar sällade sig
andra af större betydelse. Jesus hade nästan alltid med
anledning af folkets stora fester hållit dessa vigtiga tal om sin
person, i hvilka han på ett andligt sätt förklarade det gamla
testamentets symboler, för att tillämpa dem på sig. Men med
undantag af det stora talet om lifvets bröd, som ban
uttalat i Galileen vid en påskfest, den han firat i nämda
provins (Joh. 6), hade han just i Jerusalem aflagt alla dessa
stora messianska vittnesbörd om sig. själf*). Den muntliga
traditionen hade såväl häraf som af själfva vistelserna i
Jerusalem bevarat blott svaga spår. Naturligtvis hade den
snarare bevarat minnet af hans populära tal och af de förtroliga
samtal, som hade upptagit Jesu verksamhet i Galileens städer
och byar. Det var alltså af vigt att åt kyrkan bevara dessa
skatter, som hon lopp fara att för alltid förlora, och att på
ett outplånligt sätt för hennes öga framställa dessa yttringar
*) Vid påskfesten, kap. 2: samtalet med Nikodemus: — vid
purim-festen, kap. 5: talet om hans förhållande till Fadren; — vid
löfhyddo-högtiden, kap. 8— 10 a; talet om det lefvande vattnet; — vid
tempelin-vigniftgsfesten, kap. 10 b: talet öfver ämnet: "jag och Fadren*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
