Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Våra fyra evangeliers ursprung.
och Jakob jämte Petrus och Andreas beständigt först i alla
apostlaförteckningarna. Antingen har författaren alltså velat
nedsätta dem eller ock härrör berättelsen från en af de båda.
— Men emellan Jakob och Johannes kan valet icke vara
tvifvelaktigt, emedan Jakob dog alltför tidigt (A. G. 12), för att
detta evangelium skulle kunna tilläggas honom.
Detta resultat, hvartill vi kommit genom en
undersökning af boken själf, bekräftas af det märkliga intyg, hvarmed
den slutar. Y. 24 och 25 af kap. 21 kunna i själfva verket
icke härröra från författarens hand. Pluralis: "vi veta" (v.
24), bevisar, att detta är en efterskrift, tillagd af de personer,
åt hvilka författaren öfverlemnat sitt arbete, och som
sedermera vid passande tillfälle skulle öfverlemna det åt kyrkan.
De utgjordes utan tvifvel af de Jesu lärjungar och af de
herdar, om hvilka det redan anförda stället ur Muratoris
fragment talar, och som uppmanat aposteln att författa denna
skrift. Singularis: "jag tror" (v. 25), syftar på den, som
skref i de andres namn, måhända på Papias. I hvarje fall
förklara dessa personer, att evangeliet är ett verk af den
lärjunge, som Jesus älskade, och hvilken ännu var i lifvet, då
de fogade detta vittnesbörd till hans verk.*)
Skulle vi sålunda icke, till och med om vi saknade all
tradition rörande denna skrift, hafva rätt att draga följande
slutsats, uttalad af en tysk kritiker, som emellertid är föga
gynsamt stämd för den evangeliska renlärigheten **): "Språkets
beskaffenhet, berättelsens friskhet och liflighet, de noggranna
och bestämda uppgifterna, det särskilda sätt, hvarpå
förelöparen och Sebedeus’ söner omtalas, författarens brinnande kärlek
och hängifvenhet för Jesu person, det oemotståndliga behag,
som hans berättelse utbreder öfver den evangeliska historien . . .,
allt detta leder oss till den öfvertygelsen, att författaren till
ett sådant evangelium blott kan vara en från Palestina
härstammande man, ett ögonvittne, en apostel, den lärjunge, som
Jesus älskade, ja denne Johannes, hvars hufvud hvilade vid
Herrens bröst och som stod vid hans kors, denne Johannes
*) Jfr motsatsen mellan perf. "som har skrifvit" och pres. "som
vittnar" i v. 28.
**) Credner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
