Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra fyra evangeliers ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes-evangeliet 51
som genom sin följande vistelse i en stad, sådan som Efesus,
bevisar, att han förstod bibehålla sin ställning äfven bland
de filosofiskt bildade grekerne."
Hvarje annan förklaring af ursprunget till denna skrift
gifver anledning till flera frågor, än den kan lösa. Hvarest
kan man i 2:dra århundradet och efter Johannes död finna en
man i stånd att skrifva en dylik berättelse, att författa sådane
tal och på detta sätt måla så upphöjda tilldragelser? Vi
käuna de framstående männen i 2:dra århundradet och vi äga
några af deras skrifter; de kalla sig Ignatius, Polykarpus,
Papias, Justinus o. s. v. Huru medelmåttige äro icke de i
jämförelse med en Johannes’ höghet ! Och desse utan tvifvel
fromma, men vår författare så underlägsna män skulle vid
denna tid hafva varit stjärnor af första ordningen, under det
att en så originel och mäktig ande skulle förblifvit
fullkomligt okänd samt obemärkt framlefvat sitt lif ibland sina
samtida! Denna osannolikhet öfvergår vida alla de, för hvilka
man så gärna vill anklaga den traditionela åsigten.
Det resultat, hvartill vi komma, genom att taga i
betraktande alla, här anförda uppgifter, är alltså följande:
Johannes samt några af apostlarne och Jesu förre
lärjungar voro de enda, som mot slutet af första århundradet
återstodo af hela den krets af vittnen, som omgifvit honom under
hans lefnad. Någre af dem befunno sig i Efesus, nämligen
Andreas, som först af alla jämte Johannes (Joh. 1) slutit sig
till Jesus, och Filippus, som bodde nära därintill i
Hierapo-lis. De hade en liflig känsla af, att den bild af deras
mästare, som de tre i omlopp varande evangelierna testamenterat
åt kyrkan, och som de visserligen i det väsentliga noggrant
tecknat, likväl ofullständigt återgaf bilden af honom, hvars
härlighet hade upplyst deras hjärtan. Samma känsla rådde
äfven hos församlingsledarne i Mindre Asien, i hvilket land
Johannes sedan lång tid tillbaka hade förkunnat evangelium och
berättat händelser, som icke återfunnos i dessa skrifter. Och
i det han lånade sitt öra åt de uppmaningar, som desse män
riktade till honom, satte Anden honom pennan i handen. Med
fästadt afseende på redan utgifna skrifter, författade han nu
en helgjuten berättelse, oberoende af den muntliga traditionen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
