Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Jesus Kristus.
93
lekens själftövnekelse, sotn är grundlagen i det rike, hvilket
han är kommen att grunda.
Hvart och ett af hans verk i lydnadens och kärlekens
tjänst är ett steg emot en ännu djupare underkastelse, emot
en ännu fullkomligare själfuppoffring. Han utblottade sig nu
såsom människa, liksom han förut utblottat sig som Gud. Och
kommen till målet, gör han icke sin rättfärdighet gällande,
för att fordra den belöning som tillkommer honom, nämligen
den rättfärdiges död, utan han tager fastmer syndarens straff
på sig. Han hade genom människoblifvandet uppgifvit sitt
gudomliga lif, nu öfverlemnar han äfven sitt mänskliga lif i
döden. Det andra af dessa offer är fyllnaden till det första:
då nådde han bottnen af den afgrund, som han börjat gräfva
under sina fötter, när han gjorde sig till människa.
Nu fullbordas äfven i hans yttre läge en upphöjelse,
motsvarande den, som vid dopet försiggått i hans medvetande.
Sluten i Fadrens armar, kände han sig som Son; från denna
stund blifver han det igen, hvad vilkoren för hans tillvaro
vidkommer; först och främst genom sin uppståndelse, som är
sidostycket till hans död och som i en förhärligad gestalt
återgifvet’ honom hans frivilligt uppoffrade mänskliga lif; vidare
genom himmelsfärden, som är sidostycket till människoblifvandet,
och genom hvilken han återvinner sitt icke mindre frivilligt
uppgifna gudomliga tillstånd. Men låtom oss icke glömma,
att han återfår det, utan att därför afstå frän sin mänskliga
tillvaro. Såsom människans Son är han hädanefter i
besittning af Guds Sons lif. Huru är detta möjligt? Kan den
gudomliga härligheten bo i den mänskliga tillvarons former utan att
spränga dem? "Hela gudomens fullhet bor i honom
lekamligen", svarar Paulus, som hade skådat den härliggjorde Herren
först pä vägen till Damaskus och sedan i den tredje himmelen,
till hvilken han blifvit uppryckt, om med eller utan lekamen
— det visste han själf icke.
Hvarför skulle icke människonaturen, som är skapad till
Guds beläte, redan från begynnelsen hafva blifvit bestämd
att varda det gudomliga lifvets fria organ, organet för hans
allmakt, redskapet för hans kärleks enväldiga verksamhet?
Gudamänniskan skulle i detta fall blott vara den sanna
människan, d. v. s. människan sådan Gud evigt fattat och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
