Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
Gudamänniskan. 94
velat henne. Är icke detta meningen med Paulus’
märkvärdiga utsaga: "dem, hvilka han förut känt (såsom hans genom
tron), dem har han ock förutbestämt att blifva sanskyldiga
afbilder af hans Son, på det att denne skulle vara den
förstfödde ibland många bröder"*). Skulle icke frågan om Jesu
mänskliga och gudomliga natur sålunda vara löst? Hvilken
motsägelse äger väl rum mellan gudomligheten och
mänskligheten i Kristi person, så snart det står fast, att den
människa, som Gud redan från begynnelsen åsyftade, var
idealmänniskan, gudamänniskan.
Man vill måhända ännu fråga hvilken rol syndafallet spelat
vid denna gudomliga plans utförande? Säkert är, att det icke
blifvit satt som mål därför. Aldrig skall man från sant
kristlig synpunkt kunna tillåta sig att förhärliga synden genom att
med Augustinus säga om den första mänuiskans olydnad:
"saliga fall!" Gud har förvisso icke gjort mera för den syndiga
mänskligheten, än han skulle hafva gjort för den lydiga
människan. Han har blott gjort det på annat sätt. Måhända
hade ett Andens pingstregn, utgjutet öfver den lydiga
mänskligheten, varit nog för att låta den fullkomliga heligheten,
som är härlighetens vilkor, slå ut i blomma. Eller om Guds
Sons delaktighet i vår mänsklighet äfven i detta fäll varit det
af Gud bestämda medlet att åvägabringa vår upphöjelse till
den gudomliga tillvaron, så hade förvisso detta
människoblif-vande icke erhållit en äterlösnings smärtefulla karaktär; den
skulle hafva blifvit en högtid utan like, Guds förmälning med
människan.
Synden har icke utöfvat inflytande på resultatet, utan
på sättet. Den fallna mänskligheten låg sjuk och förlamad,
oförmögen att uppresa sig själf och skynda mot sin höga
bestämmelse. Guds Son har sett henne i detta eländiga
tillstånd. Han påtog sig denna af Gud skapade natur, som synden
hade i så hög grad förderfvat. Han har återfört den till
utgångspunkten; han har verkat uti densamma i enlighet med
lagarne för dess tillvaro; han har i sin person visat hvad den
kunde och borde blifva. Han har i sitt eget lif fullbordat
denna fullkomliga helgelse af människans lif och i sin död för-
*) Rom. 8: 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
