Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesus Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Jesus Kristus.
95
soningen för hennes öfverträdelse. Därefter trädde han i
besittning af den upphöjda tillvaro, som var för henne ämnad, och
verkar ifrån himmelen genom en daglig pingst samma
helgelsens under hos de sina, som han härnere fullbordat för sig
själf, och förbereder sålunda deras upphöjelse till den
ställning, som han själf intager i härligheten.
Gud har blifvit allt i en och genom honom skall han en
dag blifva allt i alla: se där medlet och målet. Målet är
evigt, medlet var underkastadt de växlingar, som bero af den
mänskliga friheten.
Med antagandet af människans absoluta förmåga, att
fullkomnas och Guds oinskränkta frihet ser jag icke hvad som
ännu skulle kunna stå i vägen för denna uppfattning af Kristi
person, om icke svårigheten att förstå en kärlek, som
öfvergår allt hvad vårt arma hjärta kan uttänka och fatta. Men
"Gud är", såsom Johannes säger, "större än vårt hjärta".
Man hör i våra dagar människor, som anse sig vara visa,
ropa liksom från taken: "vi äro Guds barn! Då Jesus säger
oss, att han är Guds Son, så säger han blott hvad vi alla äro".
Guds söner . . .? Nej, det äro vi icke, men vi skola blifva det.
Eller om vi äro det, så äro vi det blott genom vår
bestämmelse. Vi skola i verkligheten blifva det genom honom allena,
som efter att själf hafva fullbordat det härliga loppet bekläder
oss med sin kraft, på det att vi må kunna fullborda det efter
honom. Denne Son, som från all evighet hos Fadren förde
ett lif såsom Guds Son, har nu kommit för att påtrycka vårt
mänskliga lif samma sonliga karaktär och sålunda lyfta oss
upp från tjänareställningen till barnaskapet. Oss åligger det
att mottaga den nya prägel, hvarmed hans Ande vill stämpla
oss. Och skall det blifva oss svårt, om vi rätt betänka, att
han icke vill någonting mindre än att göra hvar och en af
oss till sitt andra jag, till en representant för den högsta
lifs-typen: gudamänniskan ?
Med en sådan bestämmelse lönar det nog mödan att
lefva, kämpa, lida och dö såsom människor. Må vårt lif vara
en smärtans väg genom Getsemane och öfver Golgata — hvad
betyder väl det, blott den slutar på Oljebärget och med
himmelsfärden !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
