Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De fyra förnämste apostlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
I.
Petrus.
Vi vilja samla ihop hvad vi kunna veta om denne apostels
personlighet och religiösa utveckling. Vi vilja lägga till dessa
fäkta de åskådningar, sora karaktärisera hans läror både i
apostlagärningarna och brefvet*). Och vi skola på detta sätt
söka bestämma den afgörande sida, det särskilda goda,
hvarigenom den evangeliska frälsningen vunnit hans hjärta,
till-fredsstält hans ädlaste önskningar.
Det tillnamn, som Jesus gaf åt Simon, Jonas’ son, vid
hans första möte med denne, uppenbarar det omedelbara
intryck, som nämde unge man gjorde på honom. Han såg hos
honom den djärfva hänförelsen, den af initiativ mäktiga
energien; han igenkände den man, som Oud gaf honom till en
stödjepelare, om detta uttryck tillåtes oss, för det verk, ban
ämnade företaga sig. Ingenting i detta namn antyder, att han
ägde, såsom Johannes, ett djupt kontemplativt snille eller en
ande såsom Paulus’, begåfvad med en stor dialektisk
skarpsinnighet. Snarare gälde det en rent praktisk duglighet.
Det, som äger en öfverlägsenhet af detta slag, är det sansade
och sunda omdömet, om uppgiften är att bygga och bibehålla,
eller ock hjärtats eld, inbillningens friskhet och förmågan att
med hänförelse lägga in sin egen personlighet, om uppgiften
fastmer är att grundlägga och skapa.
Det är ögonskenligen detta andra slag af individualitet,
som tillhörde Petrus. Denne apostel hade alltid mera värme
än reflexion. Detta drag förklarar för oss både den sig
meddelande kraften hos hans tro och hans förvånansvärda felsteg.
Det var utan tvifvel på grund af denna förhärskande
egenskap, entusiasmen, nitet, som Jesus stälde Petrus i spetsen
för apostlarne och anförtrodde honom ledningen af det verk,
*) Det är med afsigt, som vi tala om blott ett bref af denne
apostel. Såväl den kyrkliga traditionen i de första århundradena rörande
Petrus’ andra bref som studiet af denna skrift föranleder oss enligt vår
åsigt att utesluta det, om icke ur kanon, så åtminstone ur antalet af de
verkligen apostoliska böckerna.
G odet, Bibliska studier 11. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
